Må bra · Motion · Om oss · Resa

Paddla i Sjundeå

Ett par veckor tillbaka gjorde vi en minitripp till Sjundeå. Det finns ju mycket skoj man kan göra där men det var nog främst paddlingen vi var intresserade av. Några år tillbaka så jobbade som idrottsledare under somrarna på SE-Action. Då blev det många timmar i kajak och kanot varje sommar. Något som jag nog saknar. Sjundeå å kan jag utan till och innan men tröttnar aldrig på vyerna. Det är ändå inte så rysligt många gånger som jag paddlat här utan att ha varit på arbete så det var riktigt roligt att komma tillbaka som turist.

Vi startade från prästgården där ån är ganska smal och mysig. Ån för övrigt är ju riktigt lummig och fin på alla sätt. Den här platsen hör till en av dom finaste jag känner till. Det är som om en helt ny värld öppnar sig från den stund som man sätter sig i kajaken eller kanoten och börjar paddla. Med en kajak så kommer man så tyst och smidigt fram och vi lyckades t.o.m. överraska en hjort.

Vår första paus blev vid Sjundby slott. I magasinet bredvid slottet finns ett café där man kan få gott ekologiskt kaffe och smaka på Sjundby glass som är gjord på äkta finländska råvaror. Jag som alltid äter chokladglass fick uppgradera till rabarber och blåbär. Fint att det finns mindre producenter som verkligen satsar på ingredienserna. Smaken blir någonting helt annat. Till caféet kan man även ta sig med bil och uppleva den fina miljön runt slottet. Det finns även möjlighet att delta på en guidning i Sjundy slott. Det får vi ta och göra nästa gång vi kommer.

Färden fortsatte mot Trappberget där vi hade vår följande paus. Vi hade med oss soppa i termos för med tanke på hur det blåste den dagen så skulle det ha varit ganska tokigt att laga upp eld uppe på berget. Vi avslutade färden i paddlingscentret i Pickala så där lagom möra i kroppen men väldigt nöjda med vår lilla tur på ån. Man behöver ju inte paddla längs hela ån utan kan t.ex. göra en mindre färd med start och avslut i paddlingscentret. Här och här kan du läsa vad min fd arbetskompis Frida skrivit om att paddla i Sjundeå

I år har SE-Action även öppnat ett paddlingscenter i Björnviken i Esbo så det stället ska vi definitivt också besöka vid något skede. Priser, vägbeskrivning och hela faderullan hittar du på SE-Actions hemsidor eller på Facebook. Ännu finns det gott om tid att paddla i augusti och september så det är nog bara att fara. En sommarsysselsättning som passar alla åldrar.

Livet på landet · Om mig · Om oss

Året bakom takana 2016

Så här en vecka in på det nya året tar jag mig en sista tillbakablick på det gångna året. Så där hastigt tänkt kändes det som ett år av skit, men det hände en massa trevliga saker också. Själv hade jag en utmanande höst/vinter, har haft mycket att tugga på och varit lite borttappad. Men det negativa och otrevliga lämnar jag bakom mig, tar lärdom och med mig packar jag istället det som varit bra. Tidigare har jag sammanfattat åren 2014 här och 2015 här.


Året var djurens år. Katten Sissi flyttade in hos oss i januari men flyttade ut i december pga allergi. Det var roligt att ha henne här och vi slapp mössen inomhus. Till jul flyttade hon till mina föräldrar i Karis och trivs väldigt bra. Den lilla prinsessan. Våra två bisamhällen dog och vi fick knappt någon honung alls. Så nu har vi ingen katt och inga bin. Men hönorna flyttade in hos oss vid midsommar tillsammans med tre tuppar. Två av tupparna slaktade vi och nu råder harmoni i hönshuset med sju hönor och en tupp. Allihopa mår bra och ägg får vi för tillfället varje dag. Vi vet inte riktigt ännu om vi ska fortsätta med biodling som hobby. I varje fall finns mycket att utveckla.

I februari föreläste jag för första gången om mental träning för vår lilla marthakrets i Vörå och bestämde mig samtidigt för att det är något jag vill göra mera av. I november föreläste jag igen och under det kommande året blir det ännu mera föreläsningar inom ämnet. Det ger verkligen skinn på näsan att våga kasta sig in i något nytt. Med en stark vilja och god motivation kommer man långt. För övrigt så njöt jag stort av studierna och samvaron med mina kurskamrater. Insikter och fina stunder med fina människor.


Tillsammans med Eva gav vi en intervju till Yle Vega
angående kortisonberoende i mars. Det kändes som ett bra avslut på min TSW resa. Under året figurerade jag ovanligt mycket i media, av olika orsaker. I Vasabladet under julhelgen och i radio och Västra Nyland angående jobbsökargruppen jag skapade i november. Jobbgruppen gav mig otroligt mycket glädje och stimulans mitt i den mörkaste tiden då jag själv hade det som jobbigast. En annan grej jag gjorde var att börja sjunga i kör. Fick tankarna på annat och fick njuta av sångens kraft.


Ett bra marthaår. Under det här året har jag lärt mig massor via marthorna. Jag har gått på föreläsning med Maria Österåker om vegetarisk mat. Gjort egen kosmetik och mat med vilda växter tillsammans med andra likasinnade. Ett givande marthaår och jag ser inga hinder för att 2017 skulle bli minst lika bra. Det står marthanörd i pannan min.


Här hemma hittade olika utrymmen nya funktioner.
Vi fick ett sommarrum med lite hjälp och en ny bod. Badrummet blev färdigt och tak blev målade. Nedre våningen är fortfarande ett kreativt kaos.
Samarbetet med Byggnadsapoteket har gett mig mer än vad jag kan beskriva i ord. Jag har lärt mig mycket nya saker om renovering som jag kommer att ha nytta av en lång tid framöver. Ökad kunskap i hur man renoverar på ett hållbart sätt och dessutom har jag blivit riktigt förtjust i linoljefärg.

Bloggen har fått sig ett ansiktslyft och numera finns både en facebooksida och ett instagramkonto. Jeij!


Under året 2016 lärde jag mig mycket om mig själv
även om det ibland har gått den hårda vägen. Men det är livet det. Jag har insett hur mycket jag tycker om, uppskattar och behöver mina vänner och min familj. Jag har lärt mig att prioritera och omprioritera. Jag har vågat prova på nya saker och jag har lärt mig mycket nytt. Jag har lyckats och misslyckats. Tidvis kämpat hårt men också haft flow. Gråtit mycket och skrattat minst lika mycket. Det har verkligen varit ett äventyr och nu vill jag landa mjukt i det nya året 2017. Tillåta mig själv att ta året med ro.

Om oss · Resa

En tur till Lappland

Min höst har varit ganska påfrestande både fysiskt med diverse ingrepp på sjukhuset och dunderflunssa som bonus, men också psykiskt med nya arbetsuppgifter. Jag har verkligen legat lågt och känt mig mentalt ganska tom, även om arbetsuppgifterna varit roliga och stimulerande. Men så är det, allting tar sin energi vare sig det är roligt eller inte.

Så det var precis i rätt stund som vi åkte iväg till JokkMokk i svenska Lappland på semester. Vi stannade en hel vecka i år. Här hemma hade vi en hus- och djurvakt så vi kunde koppla av totalt och få bort tankarna från alla ”måsten” och ”borden”. Fick tid att komma ikapp och smälta alla intryck och förändringar som skett den senaste tiden.


Samma stuga och samma by som ifjol. Vi återvände t.om. till samma nationalpark för vi blev inte färdiga med stället senast. Det blev dagsutflykter och sightseeing i näromgivningen. Vädret var perfekt och miljöerna vi vistades i var rofyllda. Vi tycker ju att vi bor på ett ganska tyst ställe redan nu, men Lappland tar nog priset i tystnad.


Nästan all mat tillreddes och åts ute under veckan. Allting smakar så mycket bättre i skogen och speciellt efter fysisk ansträngning. Bilden ovan är tagen från en av våra pauser i Muddus nationalpark, där vi gjorde en övernattningsvandring.


Trötta ben vid Luleälv. Kändes otroligt att kunna ligga vid vattnet och värma sig i solskenet. Det är ju trots allt oktober. Nationalparken hade många fina pausplatser med vyer som hette duga. Vyer som ser helt fjuttiga ut på bild i jämförelse med verkligheten.


Ska man ha kaffe så ska man. En väldigt praktisk grej i Lappland är att vattnet är så rent och drickbart nästan var än man befinner sig. Man behöver sällan oroa sig för var nästa tankningsställe finns. Ej heller behöver man släpa på mycket vatten. 

Jag harmar mig över att jag glömde minneskortet till kameran hemma och fick nöja mig med mobilkameran hela veckan. Nå, mindre att släpa med ut i skogen. Naturligtvis har vi börjat smida planer inför nästa år. Det känns som om det finns så mycket ännu att upptäcka där norrut, så vi får nu bara säga. På återseende.

Livet på landet · Om oss

En dag bakom takana

Vad händer ute på landet en vanlig dag? För det mesta så har jag inga bra svar att komma med. Jag svarar bara att jo vi grejar lite här och där. Och precis så är det. Jag minns väldigt lite av det som händer men visst händer det mycket ändå. Igår tog jag som uppgift att dokumentera dagen i bilder och nästan hela dagen kom med.

Joakim vaknade och släppte ut hönsen och samtidigt slank Sissi in och väckte mig. Klockan var kanske någonting mellan sju och åtta. Mitt vaknande om morgnarna varierar, idag hade jag t.ex. sovmorgon och vaknande 9.30.

Jag steg upp och gick ut till hönsen för att kolla läget, ge mat och byta vatten. Alla stod på rad och väntade glatt. Jag brukar stanna en stund och prata med dem. Det viktigaste är nog att kolla hur var och en av dem mår.

Adolf tyckte det hela var så festligt att han satt igång ett litet kuckelikuu i mitt öra. Han är lite mobbad av de andra små tupparna och söker gärna skydd hos mig då jag kommer in i hagen. Men han är en riktig gentleman och tar bra hand om sina damer.

Efter att läget var ok där ute och Joakim stuckit iväg på jobb så rullade jag ut yogamattan för lite morgonyoga. Tar Yogacamp en gång till för jag tyckte den var så bra.

Till morgonmål blev det en stor bananplätt med ägg, banan, kokosgrädde och bär. Vanligtvis blir det chiasmoothie och smörgås, men nu behövde jag något annat.
Sedan blev det hushållssysslor i form av disk och allmänt småplock här och där. Eftersom jag var borta hela helgen fanns en del äggskal att krossas till hönorna. De får bl.a. kalcium från skalen och bygger upp nya ägg. Äggen krossar jag för att hönorna inte ska förstå att de är ägg längre och börja picka hål i sina egna ägg.

Arbetet fortsatte framför datorn och jag förberedde mig bl.a. inför ett Skype-möte, bloggade, skötte ärenden och kollade igenom lite fotografier från helgens släktbesök och möhippa.
Lunchdags! Lite grönt från landet, gurka, tomat, soltorkade tomater, bovetepasta, ägg och vattenmelon. Lätt och enkelt.


Efter lunchen blev jag trött så jag gick och slängde mig på soffan. Tog mig tiden att lyssna på mitt träningsband från kursen och slappnade av väldigt fort. Slumrade till under filten med Sissi i famnen.
Efter tuppluren ringde jag ett par samtal till mina vänner och yrade en del på gården. Oftast sköter jag tråkiga arbeten medan jag pratar eller lyssnar på något intressant. Tog in fem ägg från hönsgården, vattnade i växthuset och rev upp lite ögräs.

Kände mig sötsugen och vevade ihop några kokosbollar. Satte dem i kylskåpet medan dreglet rann.

Böt om till min gräsklippnings-outfit och gick ut tillbaka. De har lovat regn ett par dagar framöver så det gäller att passa på medan gräset är torrt. 

Och plötsligt var det middagstider. Nypotatis, sill och sallad fick det bli idag. Joakim ringde och meddelade att han kommer hem senare så jag fick äta ensam.

Vad hände sen? 

Jo, tupplur nummer två tog över medan jag försökte titta på något från Arenan. Sedan blev det bastubad i gårdsbastun, lite motigt eftersom jag var så trött. Men Joakim var snäll och tog hand om eldandet där. Resten av kvällen satt vi bara och pratade och jag somnade efter midnatt. Så kan det se ut hos oss en vardag.

Livet på landet · Om oss

Katten Sissi

Hur gick det med katten? Jo tack, hon mår bra och lever livet. Även vi mår bra, eller rättare sagt så mår Joakim bra. I början kändes det jobbigt och vi var fem före att ge henne tilbaka, eftersom allergisymtomen var allt annat än behagliga. Nu har han byggt upp tolerans mot Sissi, och det gläder oss båda. Han kan numera ha henne i famnen och klarar det bra, eller med lindriga symtom. Hon vistas mycket ute nu så det gör saken lättare.
 Och mössen då? Dom har vi inte sett mycket av. Hon sköter sig väl.
Livet på landet · Om oss

Nykomlingen

Jag har alltid varit kattmänniska och drömt om att få ha en egen katt. Men pga att Joakim lider av en rätt så besvärlig kattallergi så har det fått vara. För en tid sedan hörde vi om att man som kattallergiker kan klara av sin egen katt, men det kräver tålamod och tid.

Vi lade tanken bakom örat och tänkte inte desto mera på det. Men så kom kylan. Och mössen. Vi har haft fällor i huset under hösten/vintern och tömt dem med jämna mellanrum. Det har fungerat tills nu. Tydligen så har vi några intelligenta exemplar som springer runt fällorna, stjäl våra nötter och smutsar ner. En kväll då vi kom hem hittade vi nötter i soffan och sängen. Följande morgon fanns även nötter i skorna vi använt kvällen innan, då vi kom hem.

Grönt ljus för katt, sa mannen i mitt liv. Och jag ringde min kattkontakt.


Vi har gett henne namnet Sissi och hon är nyfiken, spänstig, kvick och snäll. Det där sista hoppas jag att hon glömmer då mössen tittar fram. Än så länge har våra nötter fått vara i fred. Däremot har Joakim ”lite” jobbigt med allergin, ingen överraskning precis. Men hoppeligen så lättar det senast när vi allihop kan tillbringa mer tid utomhus än inomhus.

Om det inte går vägen så har vi ”returrätt” på katten. Men vi hoppas på det bästa. Det hör ju liksom lite till att ha en katt när man bor på landet. Så man kan ju säga att vi tills vidare är självförsörjande på bär, potatis och musfällor.
Livet på landet · Om mig · Om oss

Året 2015 bakom takana

I min förra årsresumé från 2014 skrev jag att ” Jag vill tro att året 2015 blir ett intressant år med mycket utmaningar. Förhoppningsvis så får jag hålla på med saker jag tycker om i den takt som känns bra för mig.” Det är kanske den bästa definitionen på hur året 2015 har varit. Utmaningar har det funnits gott om. Men också förändringar i en positiv riktning. Jag har provat på nya saker och hittat sådant som passar mig. Och takten har definitivt blivit lugnare, men inget har jag missat.


Januari började med att jag var sjukskriven och utmattad. Inte en så bra början kanske på det nya året, men det visade sig vara en början till något nytt. Jag genomgick en laseroperation och blev av med mina glasögon. Något jag inte ångrat en sekund.

I februari gjorde vi bl.a. en tur ut till skären. Isen var kanske inte den bästa men jag rör mig med en som vet vad han gör.

Mina odlingsfingrar började klia så där lagom i mars och försådden sattes igång. Jag planerade ivrigt vårens och sommarens odlingar. Sorterade frön och ritade upp odlingsområden, planterade så det blev utrymmesbrist vid fönstret.

April var månaden då min drickaflaska ständigt var fylld med björksav och vi tog tillvara litervis med sav till frysen. Förra veckan drack vi upp det sista vi hade.

Min sista arbetsvecka i Vasa avslutades bl.a. med en utflykt till fågeltornet i Björköby. Mycket sol och kall vind, så där som det brukar vara på Replot i maj. Det var en väldigt känslofylld månad, att ta farväl och hoppa in i det okända. 

I början av juni flyttade plantorna ut i trädgården. Först till midsommar hade vi trädgårdslanden färdiga både här hemma och i skären. Inget vidare odlingsår, men mycket lärorik. Vi utvidgade trädgårdslandet och odlade i badkar, krukor, ämbar, gamla fönsterramar och för första gången i växthus.

I juli plockade jag och grannfrun hjortron vid ett kärr här nära oss. Det var ett bra år med tanke på bärplockning. Och ett bra år med tanke på umgänge med grannarna.

Ännu i slutet av augusti simmade vi för fullt. Det var varmt och vi hittade många nya simställen. Sandgropar som dyker upp titt som tätt. Många kvällar avslutades med kvällsdopp.

I september hittade jag inspiration genom att gå på en kurs i raw food men också genom att påbörja studierna i mental träning. Den mentala träningen har gett mig mycket. Framför allt med tanke på det egna välmåendet, men också med tanke på framtiden.

Vi tog en väl förtjänt semester i oktober och åkte upp till svenska Lappland. Min första Lapplandsresa och garanterat inte den sista. Resan visade oss att vi bör skapa tid för liknande resor i framtiden. Det är ute i naturen som vi mår allra bäst.

November kunde lika gärna heta badrum. En hel del finns ännu kvar att göra men nu är i varje fall det nya gjutna golvet torrt och väggarna kaklade. Kanske vi nästa år har någonting färdigt att visa upp. Köket har gått framåt under året och vi har fått nya ytor där. Ännu fattas skåp och lister. Men jag sörjer väldigt lite, för jag har diskmaskin.

Och så var det december. Joakim tyckte att han behövde utvidga sina kunskaper och prova på något nytt, så det blev en tur till grannen i den röda dräkten. Kanske något för hans företag?
Jag är nöjd och tacksam för året som varit. Under år 2016 önskar jag mig lugn och ro att få njuta av det goda livet har att ge. Harmoni helt enkelt.
Tack för året 2015 och vi välkomnar 2016!