Nu nalkas semester

Ungefär ett år sedan jag blev färdig med mina studier i mental träning och det blev klart att jag skulle börja jobba på högstadiet i Ekenäs fr.o.m. hösten. Har hållit ganska låg profil, dels för att jag faller lätt för nyhetens behag och tycker att allt är bara skoj då det är nytt, men också för att många saker varit rätt så oklara. Först efter en tid kan man ge en vettig analys på hur det egentligen går.

Men ”dippen” som jag fasade för har inte kommit och jag har trivts bra i mitt lärarjobb. I augusti fortsätter jag på samma skola och för att företaget ska få plats så jobbar jag inte fullt ut som lärare. Och vad som kommer till boendet så har det löst sig och vi kommer att bo i mitt barndomshem då vi vistas i Karis.

memyselfandi (1)

Nu då? Semester tack. Inte riktigt än kan jag släppa loss. Har haft några arbetsuppdrag på företaget här i juni och hemsidan ska uppdateras. Plus lite pappersarbete hitochdit men sedan räknar jag med att kunna vara ledig hela juli.

Det bästa är ju att mina to-dos för tillfället går att fixa var som helst så jag har tagit mig upp till Vörå för att lättare komma in i semesterstämningen. Och eftersom ena foten ändå är här i Österbotten så passar det ju ypperligt att tillbringa tid i mitt andra hem.

Året 2017 bakom takana

Dags för den årliga sammanfattningen. 2016 hittar du här, 2015 här och 2014 här. För mig är de här sammanfattningarna väldigt roliga att skriva. Det börjar med lite små vimsiga tankar som övergår till ett mer strukturerat forskningsarbete. I mitt eget liv. Det gör otroligt gott för mig och mitt huvud att gå tillbaka i tiden, reflektera, läsa gamla inlägg, titta igenom fotografier och allmänt få en helhetsbild över det gågna året. En realistisk bild. Annars är det lätt hänt att man fokuserar på den sunkiga och mörka kaamostiden som ligger just nu närmast istället för hela året. När jag sedan har det på klart så är jag redo att blicka framåt och ta mig an ett nytt år.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Visit på min gamla arbetsplats i Sjundeå i somras.

Våren 2017 blev jag färdig mental tränare efter två års utbildning. Några av oss nyutbildade har gjort mycket ideellt arbetet under året genom att omstarta ett förbund för mentala tränare. Verksamheten har satt igång och det är roligt att skapa tillsammans med likasinnade. Gick en kurs under våren i att starta eget företag och startade eget under hösten. Velade ganska länge mellan att starta eget på heltid eller ta ett deltidsjobb och ha företaget som bisyssla. Valde slutligen det senare och är nöjd så här långt med det beslutet. En egen hemsida uppstod och jag hade funderingar kring namnet livet bakom takana.

Den största omställningen var ändå att börja jobba i Raseborg och att flytta till Karis. Vi pendlar ju mer eller mindre mellan två hem. Det har varit mycket nytt förstås och att komma in i allting kräver ju tid och sin energi. Redan handlandet på ett nytt ställe kräver sitt. Nu först tycker jag att jag börjar hitta varorna igen i matbutiken i Karis… En stor omställning att byta vardag, men sist och slutligen en lyckad omställning. Utan stöd så skulle inget ha blivit till någonting. Jag omringas av fina personer och trevliga typer som förgyller mina dagar.

2 (7)

Festliga bruncher, kaffebjudningar, tema- och jubileumsfester. Så minns jag 2017.

Sedan har det ju varit ett riktigt festligt år. Finland fyllde 100 år, vi 87:or blev mogna 30-åringar och Studentföreningen Karis Hjärn, som ligger mig nära hjärtat, blev 10 år. Så det blev en och annan trevlig fest under året.

4 (6)

Tupan börjar hitta sin form. Projekten forstätter i all sin oändlighet.

Friluftsliv, renovering och odlingar (med varierande framgång) är redan ganska vardagsmat för oss. Jag var otroligt nöjd med att vi förminskade vårt trädgårdsland rejält och testade odlingslådor istället. På renoveringsfronten har ytor fått ny färg, möbler likaså. Varje år tar vi steg framåt och det är ju trots allt huvudsaken. Ingen längre Lapplandsresa i år men en del kortare resor och utflykter blev till.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fångade min första gädda i skären. Trodde först att jag fått bottennapp men nej tusan där satt den.

1 (9)

Ibland kan den bästa utflykten ske i sin enkelhet på egen gård.

På personligt plan så har jag under det här året vågat mera. Har vågat gå min egen väg och vågat lita på mig själv, mitt hjärta och magkänsla. Jag hade som mål inför 2017 att jobba med grunden när det kommer till mig själv, företag och arbete. Inför 2018 tänke jag fortsätta på samma bana och bygga på. Så inga storslagna planer här, inga stora omställningar (hoppas jag) på kommande, utan jag tänker fortsätta med att leva rofyllt och se vart det bär.

Paddla i Sjundeå

Ett par veckor tillbaka gjorde vi en minitripp till Sjundeå. Det finns ju mycket skoj man kan göra där men det var nog främst paddlingen vi var intresserade av. Några år tillbaka så jobbade som idrottsledare under somrarna på SE-Action. Då blev det många timmar i kajak och kanot varje sommar. Något som jag nog saknar. Sjundeå å kan jag utan till och innan men tröttnar aldrig på vyerna. Det är ändå inte så rysligt många gånger som jag paddlat här utan att ha varit på arbete så det var riktigt roligt att komma tillbaka som turist.

Vi startade från prästgården där ån är ganska smal och mysig. Ån för övrigt är ju riktigt lummig och fin på alla sätt. Den här platsen hör till en av dom finaste jag känner till. Det är som om en helt ny värld öppnar sig från den stund som man sätter sig i kajaken eller kanoten och börjar paddla. Med en kajak så kommer man så tyst och smidigt fram och vi lyckades t.o.m. överraska en hjort.

Vår första paus blev vid Sjundby slott. I magasinet bredvid slottet finns ett café där man kan få gott ekologiskt kaffe och smaka på Sjundby glass som är gjord på äkta finländska råvaror. Jag som alltid äter chokladglass fick uppgradera till rabarber och blåbär. Fint att det finns mindre producenter som verkligen satsar på ingredienserna. Smaken blir någonting helt annat. Till caféet kan man även ta sig med bil och uppleva den fina miljön runt slottet. Det finns även möjlighet att delta på en guidning i Sjundy slott. Det får vi ta och göra nästa gång vi kommer.

Färden fortsatte mot Trappberget där vi hade vår följande paus. Vi hade med oss soppa i termos för med tanke på hur det blåste den dagen så skulle det ha varit ganska tokigt att laga upp eld uppe på berget. Vi avslutade färden i paddlingscentret i Pickala så där lagom möra i kroppen men väldigt nöjda med vår lilla tur på ån. Man behöver ju inte paddla längs hela ån utan kan t.ex. göra en mindre färd med start och avslut i paddlingscentret. Här och här kan du läsa vad min fd arbetskompis Frida skrivit om att paddla i Sjundeå

I år har SE-Action även öppnat ett paddlingscenter i Björnviken i Esbo så det stället ska vi definitivt också besöka vid något skede. Priser, vägbeskrivning och hela faderullan hittar du på SE-Actions hemsidor eller på Facebook. Ännu finns det gott om tid att paddla i augusti och september så det är nog bara att fara. En sommarsysselsättning som passar alla åldrar.

Året bakom takana 2016

Så här en vecka in på det nya året tar jag mig en sista tillbakablick på det gångna året. Så där hastigt tänkt kändes det som ett år av skit, men det hände en massa trevliga saker också. Själv hade jag en utmanande höst/vinter, har haft mycket att tugga på och varit lite borttappad. Men det negativa och otrevliga lämnar jag bakom mig, tar lärdom och med mig packar jag istället det som varit bra. Tidigare har jag sammanfattat åren 2014 här och 2015 här.


Året var djurens år. Katten Sissi flyttade in hos oss i januari men flyttade ut i december pga allergi. Det var roligt att ha henne här och vi slapp mössen inomhus. Till jul flyttade hon till mina föräldrar i Karis och trivs väldigt bra. Den lilla prinsessan. Våra två bisamhällen dog och vi fick knappt någon honung alls. Så nu har vi ingen katt och inga bin. Men hönorna flyttade in hos oss vid midsommar tillsammans med tre tuppar. Två av tupparna slaktade vi och nu råder harmoni i hönshuset med sju hönor och en tupp. Allihopa mår bra och ägg får vi för tillfället varje dag. Vi vet inte riktigt ännu om vi ska fortsätta med biodling som hobby. I varje fall finns mycket att utveckla.

I februari föreläste jag för första gången om mental träning för vår lilla marthakrets i Vörå och bestämde mig samtidigt för att det är något jag vill göra mera av. I november föreläste jag igen och under det kommande året blir det ännu mera föreläsningar inom ämnet. Det ger verkligen skinn på näsan att våga kasta sig in i något nytt. Med en stark vilja och god motivation kommer man långt. För övrigt så njöt jag stort av studierna och samvaron med mina kurskamrater. Insikter och fina stunder med fina människor.


Tillsammans med Eva gav vi en intervju till Yle Vega
angående kortisonberoende i mars. Det kändes som ett bra avslut på min TSW resa. Under året figurerade jag ovanligt mycket i media, av olika orsaker. I Vasabladet under julhelgen och i radio och Västra Nyland angående jobbsökargruppen jag skapade i november. Jobbgruppen gav mig otroligt mycket glädje och stimulans mitt i den mörkaste tiden då jag själv hade det som jobbigast. En annan grej jag gjorde var att börja sjunga i kör. Fick tankarna på annat och fick njuta av sångens kraft.


Ett bra marthaår. Under det här året har jag lärt mig massor via marthorna. Jag har gått på föreläsning med Maria Österåker om vegetarisk mat. Gjort egen kosmetik och mat med vilda växter tillsammans med andra likasinnade. Ett givande marthaår och jag ser inga hinder för att 2017 skulle bli minst lika bra. Det står marthanörd i pannan min.


Här hemma hittade olika utrymmen nya funktioner.
Vi fick ett sommarrum med lite hjälp och en ny bod. Badrummet blev färdigt och tak blev målade. Nedre våningen är fortfarande ett kreativt kaos.
Samarbetet med Byggnadsapoteket har gett mig mer än vad jag kan beskriva i ord. Jag har lärt mig mycket nya saker om renovering som jag kommer att ha nytta av en lång tid framöver. Ökad kunskap i hur man renoverar på ett hållbart sätt och dessutom har jag blivit riktigt förtjust i linoljefärg.

Bloggen har fått sig ett ansiktslyft och numera finns både en facebooksida och ett instagramkonto. Jeij!


Under året 2016 lärde jag mig mycket om mig själv
även om det ibland har gått den hårda vägen. Men det är livet det. Jag har insett hur mycket jag tycker om, uppskattar och behöver mina vänner och min familj. Jag har lärt mig att prioritera och omprioritera. Jag har vågat prova på nya saker och jag har lärt mig mycket nytt. Jag har lyckats och misslyckats. Tidvis kämpat hårt men också haft flow. Gråtit mycket och skrattat minst lika mycket. Det har verkligen varit ett äventyr och nu vill jag landa mjukt i det nya året 2017. Tillåta mig själv att ta året med ro.

En tur till Lappland

Min höst har varit ganska påfrestande både fysiskt med diverse ingrepp på sjukhuset och dunderflunssa som bonus, men också psykiskt med nya arbetsuppgifter. Jag har verkligen legat lågt och känt mig mentalt ganska tom, även om arbetsuppgifterna varit roliga och stimulerande. Men så är det, allting tar sin energi vare sig det är roligt eller inte.

Så det var precis i rätt stund som vi åkte iväg till JokkMokk i svenska Lappland på semester. Vi stannade en hel vecka i år. Här hemma hade vi en hus- och djurvakt så vi kunde koppla av totalt och få bort tankarna från alla ”måsten” och ”borden”. Fick tid att komma ikapp och smälta alla intryck och förändringar som skett den senaste tiden.


Samma stuga och samma by som ifjol. Vi återvände t.om. till samma nationalpark för vi blev inte färdiga med stället senast. Det blev dagsutflykter och sightseeing i näromgivningen. Vädret var perfekt och miljöerna vi vistades i var rofyllda. Vi tycker ju att vi bor på ett ganska tyst ställe redan nu, men Lappland tar nog priset i tystnad.


Nästan all mat tillreddes och åts ute under veckan. Allting smakar så mycket bättre i skogen och speciellt efter fysisk ansträngning. Bilden ovan är tagen från en av våra pauser i Muddus nationalpark, där vi gjorde en övernattningsvandring.


Trötta ben vid Luleälv. Kändes otroligt att kunna ligga vid vattnet och värma sig i solskenet. Det är ju trots allt oktober. Nationalparken hade många fina pausplatser med vyer som hette duga. Vyer som ser helt fjuttiga ut på bild i jämförelse med verkligheten.


Ska man ha kaffe så ska man. En väldigt praktisk grej i Lappland är att vattnet är så rent och drickbart nästan var än man befinner sig. Man behöver sällan oroa sig för var nästa tankningsställe finns. Ej heller behöver man släpa på mycket vatten. 

Jag harmar mig över att jag glömde minneskortet till kameran hemma och fick nöja mig med mobilkameran hela veckan. Nå, mindre att släpa med ut i skogen. Naturligtvis har vi börjat smida planer inför nästa år. Det känns som om det finns så mycket ännu att upptäcka där norrut, så vi får nu bara säga. På återseende.

En dag bakom takana

Vad händer ute på landet en vanlig dag? För det mesta så har jag inga bra svar att komma med. Jag svarar bara att jo vi grejar lite här och där. Och precis så är det. Jag minns väldigt lite av det som händer men visst händer det mycket ändå. Igår tog jag som uppgift att dokumentera dagen i bilder och nästan hela dagen kom med.

Joakim vaknade och släppte ut hönsen och samtidigt slank Sissi in och väckte mig. Klockan var kanske någonting mellan sju och åtta. Mitt vaknande om morgnarna varierar, idag hade jag t.ex. sovmorgon och vaknande 9.30.

Jag steg upp och gick ut till hönsen för att kolla läget, ge mat och byta vatten. Alla stod på rad och väntade glatt. Jag brukar stanna en stund och prata med dem. Det viktigaste är nog att kolla hur var och en av dem mår.

Adolf tyckte det hela var så festligt att han satt igång ett litet kuckelikuu i mitt öra. Han är lite mobbad av de andra små tupparna och söker gärna skydd hos mig då jag kommer in i hagen. Men han är en riktig gentleman och tar bra hand om sina damer.

Efter att läget var ok där ute och Joakim stuckit iväg på jobb så rullade jag ut yogamattan för lite morgonyoga. Tar Yogacamp en gång till för jag tyckte den var så bra.

Till morgonmål blev det en stor bananplätt med ägg, banan, kokosgrädde och bär. Vanligtvis blir det chiasmoothie och smörgås, men nu behövde jag något annat.
Sedan blev det hushållssysslor i form av disk och allmänt småplock här och där. Eftersom jag var borta hela helgen fanns en del äggskal att krossas till hönorna. De får bl.a. kalcium från skalen och bygger upp nya ägg. Äggen krossar jag för att hönorna inte ska förstå att de är ägg längre och börja picka hål i sina egna ägg.

Arbetet fortsatte framför datorn och jag förberedde mig bl.a. inför ett Skype-möte, bloggade, skötte ärenden och kollade igenom lite fotografier från helgens släktbesök och möhippa.
Lunchdags! Lite grönt från landet, gurka, tomat, soltorkade tomater, bovetepasta, ägg och vattenmelon. Lätt och enkelt.


Efter lunchen blev jag trött så jag gick och slängde mig på soffan. Tog mig tiden att lyssna på mitt träningsband från kursen och slappnade av väldigt fort. Slumrade till under filten med Sissi i famnen.
Efter tuppluren ringde jag ett par samtal till mina vänner och yrade en del på gården. Oftast sköter jag tråkiga arbeten medan jag pratar eller lyssnar på något intressant. Tog in fem ägg från hönsgården, vattnade i växthuset och rev upp lite ögräs.

Kände mig sötsugen och vevade ihop några kokosbollar. Satte dem i kylskåpet medan dreglet rann.

Böt om till min gräsklippnings-outfit och gick ut tillbaka. De har lovat regn ett par dagar framöver så det gäller att passa på medan gräset är torrt. 

Och plötsligt var det middagstider. Nypotatis, sill och sallad fick det bli idag. Joakim ringde och meddelade att han kommer hem senare så jag fick äta ensam.

Vad hände sen? 

Jo, tupplur nummer två tog över medan jag försökte titta på något från Arenan. Sedan blev det bastubad i gårdsbastun, lite motigt eftersom jag var så trött. Men Joakim var snäll och tog hand om eldandet där. Resten av kvällen satt vi bara och pratade och jag somnade efter midnatt. Så kan det se ut hos oss en vardag.

Katten Sissi

Hur gick det med katten? Jo tack, hon mår bra och lever livet. Även vi mår bra, eller rättare sagt så mår Joakim bra. I början kändes det jobbigt och vi var fem före att ge henne tilbaka, eftersom allergisymtomen var allt annat än behagliga. Nu har han byggt upp tolerans mot Sissi, och det gläder oss båda. Han kan numera ha henne i famnen och klarar det bra, eller med lindriga symtom. Hon vistas mycket ute nu så det gör saken lättare.
 Och mössen då? Dom har vi inte sett mycket av. Hon sköter sig väl.