Downshifting · Företagandet · Livet på landet · Om mig

Det där med ekonomisk frihet

Fyrk, fyrk, fyrk. Jag har haft mycket tankar kring pengar och ekonomi och kan inte riktigt släppa det. För hur man än vrider och vänder på steken så finns det utgifter. Och inkomsterna måste var i balans med utgifterna för annars blir det jobbigt. Tidigare har jag alltid tänkt mig att ekonomisk frihet är en av mina målsättningar i livet, men med tanke på att jag bryr mig väldigt lite i att ha en massa pengar så känns det lite avigt att tänka så.

Så jag har fått ta ett allvarligt snack med mig själv. Och om det här med ekonomisk frihet. Vad betyder det för mig? Är det då man nått en nivå av då pengar rullar in utan att man behöver lyfta ett finger? Leva på passiva inkomster? Då man kan köpa allt man vill och göra det man har lust med? Att inte vara bunden till arbetslivet. Tanken om att ekonomin helt enkelt rullar på oavsett och man behöver inte fundera så mycket på den biten.

Så då kommer jag till att hurdant förhållande har jag till pengar egentligen? Vad jag har för målsättningar i livet rent ekonomiskt? Hur mycket är lagom och hur mycket är jag villig att satsa för att få pengar? Som jag redan nämnde så bryr jag mig ganska lite om pengar. Jag behöver inte ha den högsta lönen, finaste bilen, dyraste inredningen, kläderna eller restaurangbesöken. Jag äger ändå en massa materia som behöver omvårdnad och investeringar är nödvändiga. Men jag är den där personen som hellre gör sig av med bilen och cyklar framom att jag uppgraderar bilen till en finare, nyare och dyrare.

Här är vi ju alla olika i hur vi prioriterar och tänker. Hur vi vill leva och vad vi har för förutsättningar. Som jag ser det så binder en dyr materiell livsstil till en viss sorts arbetsliv och en viss mängd i lön. En bör vara säker på att pengar kommer in på löpande band för att det hela ska gå runt. Materiellt sett. Och då måste man jobba ganska hårt.

Ekonomisk frihet för mig just nu är då jag känner att det arbete jag gör är tillräckligt för att täcka de kostnader som finns. Och att jag i slutet av månaden blir med lite eurosar i handen som går att spara till oförväntade kostnader och investeringar. Det handlar sist och slutligen om en ganska enkel grundlön varje månad för att jag ska vara nöjd. Mer än nöjd faktiskt, riktigt glad. Jag behöver känna att de pengar jag får räcker till de utgifter jag har. Det är ändå på mitt ansvar att se till att utgifterna hålls på en rimlig nivå så att jag inte behöver falla in i ett ekorrhjul för att få mitt materiella paket att fungera. För mig skulle det kännas onödigt att leva och jobba för materia.

Så för att nu sammanfatta mitt svammel så känner jag att det har skett någonslags vändpunkt i mitt liv där jag insett att ekonomisk frihet fortfarande är viktigt för mig. Skillnaden är att jag ser det på ett annat sätt idag. För mig handlar det om att få dagligen jobba med sådant som jag tycker att är meningsfullt och viktigt, även om det inte ger högsta möjliga avkastning. För mig är det viktigare att kunna lära mig nytt, utvecklas, göra skillnad och få en rimlig ersättning som ger mig mat på bordet (och lite målfärg och tapeter, tack!).

Jag på världens bästa restaurang 🙂
Företagandet · Om mig

Mitt nya krypin

Det har tagit mig tid att klura ut hur jag vill ha det. Egentligen så har det handlat om mina funderingar kring hur sjutton jag ska göra med namnet ”Livet bakom takana”. Ett namn som beskriver så bra livet mitt i Vörå skogarna. Namnet kom ju till oss i samband med att vi flyttade till en by som vi inte visste om att fanns. Byn som vi själva klassar som lite utanför civilisationen.

Jag har funderat mycket kring hur jag ska få allting att fungera som ett bra paket, med tanke på företagandet och så. Jag menar, det finns en gräns på hur många olika virtuella plattformar jag orkar hålla reda på. Därför känns det naturligt för mig att bloggen får flytta till min hemsida. Så har jag allt inom samma.

Jag har också kommit fram till att ”livet bakom takana” är så mycket mer än bara en livsstil förknippad till vårt hus här i Vörå. Det handlar om ett liv bakom personligheten Jenny Sinisalo. Så även om vi flyttar rent fysiskt så tänker jag inte byta ut namnet på bloggen, facebook eller instagram. Och även om Karis känns som världens medelpunkt för mig så insåg jag efter diskussion med mina kurskamrater att Karis faktiskt kan klassas som lite ”bakom takana” det också. Beror på vilket perspetiv man har. Så jag tänker att namnet kan jag lugnt hålla kvar oberoende om en associerar det till ett liv bakom kulisserna eller ett liv på ett avlägset ställe.

Och så är det ett faktum att namnet har blivit mig ganska kärt. Jag har tidigare skrivit om varför jag bloggar och står fortfarande bakom de orden. Den här bloggen har haft en oerhört viktig plats i mitt liv. Det är här jag kan skriva av mig, om allt det som känns bekvämt för mig att skriva om. Ibland publicerar jag och ibland inte. Jag tycker att det är viktigt för mig att ha ett forum där jag kan öppna lite mera av mig själv. Skriva om livet, vara kreativ, dokumentera olika projekt och sånt. Det är viktigt med tanke på helheten och att det finns en verklig människa bakom allting jag gör.

Mycket små justeringar finns kvar att göra innan bloggen ser ut som min igen. WordPress känns lite mer invecklat än Blogspot, tycker jag. Har redan hunnit radera min blogg en gång idag… men det är alltid roligt att gå utanför sin komfortzon och lära sig nytt. Även om det betyder att stå och hacka huvudet i väggen ibland.

Välkommen!

Företagandet · Livet på landet · Om mig

Kurs, kalas och kaverin

Den här månaden är fartfylld för min del. Inget fel med det, skönt att det händer ett och annat roligt. Börjar få koll på bokföring, moms och lönsamhetskalkyler nu då jag började på Starta Eget kursen i Vasa. Mycket att klura ut ännu känner jag, men det tar sig. Bara man ger det tid.


Och så råkar det ju sig vara året då jag fyller 30. Och så många andra kaverin också. Så det blir en hel del umgänge i form av kalas. Sitter mycket i bil, buss och tåg nuförtiden och det blir ganska lite tid över för mina kaverin här hemma. Adolf och sjakket (och Joakim). Men jag tror inte att de sörjer min frånvaro så mycket nu då nytt gräs börjar titta fram (syftar på hönorna), och Joakim är väldigt sysselsatt med ved och företag. 


Känner bara att den här våren är så välkommen med sina solstrålar. Vet inte om det har med åldern att göra men vintern i år kändes väldigt lång. Vi har fortfarande ett tjockt lager is på våra små vägar och det är svårt att ta sig fram, men inom några veckor så är det borta.

Det är länge sedan (år) som jag känt en genuin glädje inom mig. Visst är jag vårtrött som många andra, men inte på samma sätt som tidigare. Har en känsla av att allting ordnar sig och att livet bär. Tidigare hade jag nog inte hittat ett lugn bland alla dessa frågetecken, men nu finns den här. Det är roligt att själv se hur man utvecklas.
Hälsa · Om mig · Sockerfritt

Mitt söta blod

För en tid sedan läste jag färdigt boken ”Ett sötare blod” av Ann Fernholm. Även om det för mig som socker-junkie känns lite motvilligt att läsa en bok av denna sort. Men det är en välskriven bok med vetenskapliga hänvisningar och kalla fakta på hur socker gör oss sjukare än vi tror. En bok som varje förälder borde läsa.

Jag är sockerberoende och det är en sak jag kämpat med redan länge. Jag tror många gånger att vi är sams, sockret och jag, och att vi tillsammans klarar av att leva ett liv i harmoni. Men nej, slutresultatet har hittills alltid varit detsamma. Sockret tar kontrollen över mig och jag ger efter. De enda tankarna som snurrar i mitt huvud är socker, socker och åter socker. Har jag det inte framför mig (eller i mig) så snurrar tankarna kring när jag nästa gång får min dos. Och då är jag ingenstans nära de portioner som jag smällde i mig förr.

ettsotareblod.se

Naturligtvis så är detta beroende ingen slump och bakomliggande orsakerna är jag medveten om. Men detta beroende skrämmer mig. Jag pausar långa tider och mår bra, glömmer bort hur detta beroende känns och börjar sedan igen med små mängder. Plötsligt står jag där igen som värsta alkoholisten eller knarkaren och väntar på min dos. Och är beredd att göra nästan vadsomhelst för att få den. 

Måtta med allt, så ska det ju vara. Själv ifrågasätter jag stort huruvida socker överhuvudtaget tjänar mig och min kropp på ett sunt sätt. Speciellt nu då jag varit utan socker i fyra dagar. Huvudvärk och abstinensbesvär, humörsvängningar och en enorm tröttma. Det är väl samma sak med alkohol, en del kan hålla det på en rimlig nivå, andra tar med måtta och en del står över helt.

Företagandet · Om mig

Att starta eget

En av mina målsättningar inför det här kommande året är att starta eget företag inom mental träning. Det är något som jag haft i baktankarna redan länge och det ska verkligen bli spännande att skrida till verket. Det hela kommer att ske paralellt under denna vår då jag slutför mina studier på Norrvalla. Så långt har jag nu kommit att jag kontaktat både TE-byrån och Startia i Vasa, påbörjat andra omgången av podden Projekt Framgång (så rysligt bra pod även om den slutat), men man kan gott säga att jag är på gång och det känns bra så. 

Eftersom jag vill starta i lugn och ro så valde jag att inte fortsätta som karriärstränare under våren, utan satsar nu fullt på mental träning, företaget och studierna. Det kändes som ett naturligt val för mig och inga dörrar har ändå stängts. Jag kan fortsätta samarbetet med min tidigare arbetsgivare som egen företagare om jag så önskar, så möjligheten att hoppa in där finns fortfarande.


På tal om Projekt Framgång så diskuterar Malin och Kugge i det första avsnittet lite om vilka saker som lett till att de blivit företagare. För mig är en av de bakomliggande orsakerna att jag vill bestämma själv hur och när jag vill jobba. Jag gillar skarpt att organisera, strukturera och är en rutinmänniska, men jag jobbar bäst då jag själv skapat systemen och går enligt min interna klocka. Det har tagit mig år att inse att jag tycker om variation och flexibilitet framom fasta arbetstider. Jag suktar efter frihet och möjligheten att få vara kreativ. Strama tyglar drar ner mig och hindrar mig från att använda hela min kapacitet. Jag har visioner och idéer att förverkliga och min enda och bästa möjlighet är att ge mig själv fria händer. Sedan får jag se hur långt det bär. Som jag ser saken så har jag inget att förlora. Det värsta som kan hända är att jag blir en erfarenhet klokare.

Därutöver vill jag ha jobba med något som känns meningsfullt och viktigt för mig. Något som jag själv valt och något där jag har utrymme att växa och utvecklas. De här sakerna har jag iofs haft tidigare också, men inte i samma utsträckning. Det hela kan låta idylliskt men jag är också realist. Vi har trots allt redan en företagare i huset och vardagen med dess utmaningar, osäkerheten och ovissheten för en företagare är ett faktum. Men ändå vill jag testa mina vingar och se vart ja kommer. Ta mig an denna utmaning och se vad det innebär för mig. Ah, spännande.

Livet på landet · Om mig · Om oss

Året bakom takana 2016

Så här en vecka in på det nya året tar jag mig en sista tillbakablick på det gångna året. Så där hastigt tänkt kändes det som ett år av skit, men det hände en massa trevliga saker också. Själv hade jag en utmanande höst/vinter, har haft mycket att tugga på och varit lite borttappad. Men det negativa och otrevliga lämnar jag bakom mig, tar lärdom och med mig packar jag istället det som varit bra. Tidigare har jag sammanfattat åren 2014 här och 2015 här.


Året var djurens år. Katten Sissi flyttade in hos oss i januari men flyttade ut i december pga allergi. Det var roligt att ha henne här och vi slapp mössen inomhus. Till jul flyttade hon till mina föräldrar i Karis och trivs väldigt bra. Den lilla prinsessan. Våra två bisamhällen dog och vi fick knappt någon honung alls. Så nu har vi ingen katt och inga bin. Men hönorna flyttade in hos oss vid midsommar tillsammans med tre tuppar. Två av tupparna slaktade vi och nu råder harmoni i hönshuset med sju hönor och en tupp. Allihopa mår bra och ägg får vi för tillfället varje dag. Vi vet inte riktigt ännu om vi ska fortsätta med biodling som hobby. I varje fall finns mycket att utveckla.

I februari föreläste jag för första gången om mental träning för vår lilla marthakrets i Vörå och bestämde mig samtidigt för att det är något jag vill göra mera av. I november föreläste jag igen och under det kommande året blir det ännu mera föreläsningar inom ämnet. Det ger verkligen skinn på näsan att våga kasta sig in i något nytt. Med en stark vilja och god motivation kommer man långt. För övrigt så njöt jag stort av studierna och samvaron med mina kurskamrater. Insikter och fina stunder med fina människor.


Tillsammans med Eva gav vi en intervju till Yle Vega
angående kortisonberoende i mars. Det kändes som ett bra avslut på min TSW resa. Under året figurerade jag ovanligt mycket i media, av olika orsaker. I Vasabladet under julhelgen och i radio och Västra Nyland angående jobbsökargruppen jag skapade i november. Jobbgruppen gav mig otroligt mycket glädje och stimulans mitt i den mörkaste tiden då jag själv hade det som jobbigast. En annan grej jag gjorde var att börja sjunga i kör. Fick tankarna på annat och fick njuta av sångens kraft.


Ett bra marthaår. Under det här året har jag lärt mig massor via marthorna. Jag har gått på föreläsning med Maria Österåker om vegetarisk mat. Gjort egen kosmetik och mat med vilda växter tillsammans med andra likasinnade. Ett givande marthaår och jag ser inga hinder för att 2017 skulle bli minst lika bra. Det står marthanörd i pannan min.


Här hemma hittade olika utrymmen nya funktioner.
Vi fick ett sommarrum med lite hjälp och en ny bod. Badrummet blev färdigt och tak blev målade. Nedre våningen är fortfarande ett kreativt kaos.
Samarbetet med Byggnadsapoteket har gett mig mer än vad jag kan beskriva i ord. Jag har lärt mig mycket nya saker om renovering som jag kommer att ha nytta av en lång tid framöver. Ökad kunskap i hur man renoverar på ett hållbart sätt och dessutom har jag blivit riktigt förtjust i linoljefärg.

Bloggen har fått sig ett ansiktslyft och numera finns både en facebooksida och ett instagramkonto. Jeij!


Under året 2016 lärde jag mig mycket om mig själv
även om det ibland har gått den hårda vägen. Men det är livet det. Jag har insett hur mycket jag tycker om, uppskattar och behöver mina vänner och min familj. Jag har lärt mig att prioritera och omprioritera. Jag har vågat prova på nya saker och jag har lärt mig mycket nytt. Jag har lyckats och misslyckats. Tidvis kämpat hårt men också haft flow. Gråtit mycket och skrattat minst lika mycket. Det har verkligen varit ett äventyr och nu vill jag landa mjukt i det nya året 2017. Tillåta mig själv att ta året med ro.

Hälsa · Mental träning · Om mig

Det gick inte som på Strömsö

Alltså jag försöker gång på gång få ihop ett inlägg som på något vis skulle samla mina tankar kring den här hösten. Mycket är skrivet men väldigt lite publicerat. Det har varit så otroligt mycket på gång, både på gott och ont. Gott med alla nya insikter, människomöten, utmaningar, studier, stimulans och idéer. Ont för att jag inte riktigt hunnit med själv i den här farten. Dags att igen en gång varva ner och det är helt okej. Min kropp fick en dålig start på hösten och de senaste veckorna har varit extra tunga att ta sig igenom. Jag inser nu att sparlågan borde ha varit på hela hösten. Alla gånger blir det inte rätt vid första gången, men att träna in nya vanor kräver hårt arbete av mig själv.

Edinburgh i juni 2013. Med en fruktansvärd klåda över hela kroppen och mager som bara den. Har kommit en lång väg med min hälsa då jag blickar tillbaka. Det ger mig otrolig kämparglöd att ta mig framåt. 

Så jag får luta mig tillbaka och andas. Och nu vet jag exakt hur jag ska prioritera och hushålla med mina egna resurser i fortsättningen. Vad jag ska tänka på för att orka bättre, var mina gränser går. Mina hormonvärden ligger inte på normal nivå och de har under sensommaren och hösten sjunkit rejält. Så rent fysiskt ligger jag lite lågt just nu och får jobba vidare också på den biten. Men vet ni, tidigare var jag ganska osäker på min egen kapacitet och min inre styrka. Nu vet jag att jag klarar av det här också och att det är okej att känna sig svag.

Apropå mental styrka så passar jag på att tipsa om ett blogginlägg skrivet av min studiekompis och vän Rolli. Så otroligt bra skrivet och sammanfattat om ”positivt tänkande”. Det handlar inte om att byta ut sk ”negativa känslor” mot överdriven positivism, utan snarare om att bemöta känslorna, känna igen dem, bearbeta och sedan gå vidare. Utan att stanna kvar och älta känslan i all oändlighet.