Okategoriserade · Livet på landet · Om mig

Hemlängtan

Jag har inte känt av någon hemlängtan under tiden i Österbotten på samma sätt som nu. Det finns ju sociala medier och telefon. Däremot så ersätter tekniken inte den riktiga fysiska kontakten med en annan person. Att träffas på riktigt är någonting helt annat och speciellt på alla vis. Och det är under det senaste året som jag verkligen känt av att tekniken inte längre räcker till.

Distansen till min hemort Karis har varit bra, lärorik och nödvändig på många vis. Det är lite så att jag hittat, upptäckt men också återfunnit delar av mig mig själv under de senaste åren och känner allt bättre vad jag behöver och framför allt vet bättre vad som är viktigt för mig. En upptäckt som jag tror att skulle ha blivit lidande om jag inte hade lämnat hemorten för nästan 10 år sedan.

Inget fel på Österbotten och verkligen inte på de kontakter jag har här. Jag har träffat och lärt känna alldeles underbara och fantastiska människor. Men hem är alltid hem. Jag älskar vårt hus och har trivts bra och vi har blivit väl bemötta. Just nu är jag i ett skede i livet då jag har insett att det jag prioriterar högst och behöver allra mest finns för långt borta. Vi flyttade till Vörå för tre och ett halvt år sedan för en time-out på obestämd tid. Majoriteten av tiden har det känts som ett bra val och jag har inte drömt om att få bo någon annanstans. Stället har tjänat mig och mina behov mer än väl.

Det finns ändå vissa saker i mitt liv som kraftigt står i konflikt med varandra, t.ex. det faktum att största delen av mina nära vänner bor i södra Finland och även min familj. Det senaste året har jag lämnat Karis så gott som varje gång med tårar i ögonen och det är också under de senaste året som min hemlängtan varit som värst. Jag har upptäckt hur mycket fint jag har i mitt liv som jag behöver få ta vara på mer. Tiden räcker aldrig till då vi åker ner. Eller rättare sagt så hinner vi umgås väldigt intensivt under våra vistelser, nästan till bristningsgränsen. Det finns ju nog en social kvot på hur mycket man kan ta under en så kort tid.

Det fanns en tid för ett par år tillbaka då jag kände att om jag fortsätter som jag gör så kommer jag att ångra mig. Nu är det lite samma fiilis. Det är dags för förändring och jag känner mig redo. Dags att bota min hemlängtan och se ifall medicinen fungerar. Så det om det.

PS. Förra veckan besökte vi Raseborgs sommarteater och såg föreställningen Footloose. Ett väldigt energiskt gäng på scenen i år och tiden bara flög i väg. Det är ännu några föreställningar kvar att se så gå och se den. Underhållning och sång på toppnivå. Dessutom i en väldigt vacker miljö.

Okategoriserade · Om mig

Nu är det loma

Har ungefär tre saker som snurrar i mitt huvud just nu: loma, loma och loma. Har jobbat så intensivt vid skärmen med en nätkurs under de senaste veckorna och idag var min sista arbetsdag. Ögonen behöver lite vila och mindre skärmtid så nu blir det semester hela juli och i augusti börjar arbetet på ny ort.

Jag nämnde redan tidigare att jag börjar jobba som lärare på deltid i augusti och vi ska hyra en lägenhet i Karis över vintern. Tänk att vi ska bo i lägenhet. Skönt som omväxling och trevligt att bara kunna stänga dörren efter sig då man ska åka bort. Dessutom är den möblerad så det här med att flytta blir betydligt lättare då vi slipper blanda in en massa grejer. Känns bra att prova nu så här en tid.

Semestern just nu är jätte välkommen men ändå inte helt nödvändig för min överlevnad. Det är helt självklart att jag ska njuta, ladda och slappa. Men just nu känns det som om jag verkligen kan ta var på semestern från dag ett utan att behöva kollapsa av utmattning. Det mina vänner kallar jag för utveckling. Att jag inte tagit ut all min energi innan semestern börjat. Så vill jag påstå att jag lärt mig något.

Semestern ska faktiskt inledas med en miniresa till Tallinn imrogon tillsammans med några fantastiska brudar i mitt liv. Det är en hel evighet sen min senaste utlandresa (Sverige räknas väl inte). Var tvungen att förnya mitt pass resan till ära.

Downshifting · Företagandet · Livet på landet · Om mig

Det där med ekonomisk frihet

Fyrk, fyrk, fyrk. Jag har haft mycket tankar kring pengar och ekonomi och kan inte riktigt släppa det. För hur man än vrider och vänder på steken så finns det utgifter. Och inkomsterna måste var i balans med utgifterna för annars blir det jobbigt. Tidigare har jag alltid tänkt mig att ekonomisk frihet är en av mina målsättningar i livet, men med tanke på att jag bryr mig väldigt lite i att ha en massa pengar så känns det lite avigt att tänka så.

Så jag har fått ta ett allvarligt snack med mig själv. Och om det här med ekonomisk frihet. Vad betyder det för mig? Är det då man nått en nivå av då pengar rullar in utan att man behöver lyfta ett finger? Leva på passiva inkomster? Då man kan köpa allt man vill och göra det man har lust med? Att inte vara bunden till arbetslivet. Tanken om att ekonomin helt enkelt rullar på oavsett och man behöver inte fundera så mycket på den biten.

Så då kommer jag till att hurdant förhållande har jag till pengar egentligen? Vad jag har för målsättningar i livet rent ekonomiskt? Hur mycket är lagom och hur mycket är jag villig att satsa för att få pengar? Som jag redan nämnde så bryr jag mig ganska lite om pengar. Jag behöver inte ha den högsta lönen, finaste bilen, dyraste inredningen, kläderna eller restaurangbesöken. Jag äger ändå en massa materia som behöver omvårdnad och investeringar är nödvändiga. Men jag är den där personen som hellre gör sig av med bilen och cyklar framom att jag uppgraderar bilen till en finare, nyare och dyrare.

Här är vi ju alla olika i hur vi prioriterar och tänker. Hur vi vill leva och vad vi har för förutsättningar. Som jag ser det så binder en dyr materiell livsstil till en viss sorts arbetsliv och en viss mängd i lön. En bör vara säker på att pengar kommer in på löpande band för att det hela ska gå runt. Materiellt sett. Och då måste man jobba ganska hårt.

Ekonomisk frihet för mig just nu är då jag känner att det arbete jag gör är tillräckligt för att täcka de kostnader som finns. Och att jag i slutet av månaden blir med lite eurosar i handen som går att spara till oförväntade kostnader och investeringar. Det handlar sist och slutligen om en ganska enkel grundlön varje månad för att jag ska vara nöjd. Mer än nöjd faktiskt, riktigt glad. Jag behöver känna att de pengar jag får räcker till de utgifter jag har. Det är ändå på mitt ansvar att se till att utgifterna hålls på en rimlig nivå så att jag inte behöver falla in i ett ekorrhjul för att få mitt materiella paket att fungera. För mig skulle det kännas onödigt att leva och jobba för materia.

Så för att nu sammanfatta mitt svammel så känner jag att det har skett någonslags vändpunkt i mitt liv där jag insett att ekonomisk frihet fortfarande är viktigt för mig. Skillnaden är att jag ser det på ett annat sätt idag. För mig handlar det om att få dagligen jobba med sådant som jag tycker att är meningsfullt och viktigt, även om det inte ger högsta möjliga avkastning. För mig är det viktigare att kunna lära mig nytt, utvecklas, göra skillnad och få en rimlig ersättning som ger mig mat på bordet (och lite målfärg och tapeter, tack!).

Jag på världens bästa restaurang 🙂
Företagandet · Om mig

Mitt nya krypin

Det har tagit mig tid att klura ut hur jag vill ha det. Egentligen så har det handlat om mina funderingar kring hur sjutton jag ska göra med namnet ”Livet bakom takana”. Ett namn som beskriver så bra livet mitt i Vörå skogarna. Namnet kom ju till oss i samband med att vi flyttade till en by som vi inte visste om att fanns. Byn som vi själva klassar som lite utanför civilisationen.

Jag har funderat mycket kring hur jag ska få allting att fungera som ett bra paket, med tanke på företagandet och så. Jag menar, det finns en gräns på hur många olika virtuella plattformar jag orkar hålla reda på. Därför känns det naturligt för mig att bloggen får flytta till min hemsida. Så har jag allt inom samma.

Jag har också kommit fram till att ”livet bakom takana” är så mycket mer än bara en livsstil förknippad till vårt hus här i Vörå. Det handlar om ett liv bakom personligheten Jenny Sinisalo. Så även om vi flyttar rent fysiskt så tänker jag inte byta ut namnet på bloggen, facebook eller instagram. Och även om Karis känns som världens medelpunkt för mig så insåg jag efter diskussion med mina kurskamrater att Karis faktiskt kan klassas som lite ”bakom takana” det också. Beror på vilket perspetiv man har. Så jag tänker att namnet kan jag lugnt hålla kvar oberoende om en associerar det till ett liv bakom kulisserna eller ett liv på ett avlägset ställe.

Och så är det ett faktum att namnet har blivit mig ganska kärt. Jag har tidigare skrivit om varför jag bloggar och står fortfarande bakom de orden. Den här bloggen har haft en oerhört viktig plats i mitt liv. Det är här jag kan skriva av mig, om allt det som känns bekvämt för mig att skriva om. Ibland publicerar jag och ibland inte. Jag tycker att det är viktigt för mig att ha ett forum där jag kan öppna lite mera av mig själv. Skriva om livet, vara kreativ, dokumentera olika projekt och sånt. Det är viktigt med tanke på helheten och att det finns en verklig människa bakom allting jag gör.

Mycket små justeringar finns kvar att göra innan bloggen ser ut som min igen. WordPress känns lite mer invecklat än Blogspot, tycker jag. Har redan hunnit radera min blogg en gång idag… men det är alltid roligt att gå utanför sin komfortzon och lära sig nytt. Även om det betyder att stå och hacka huvudet i väggen ibland.

Välkommen!

Företagandet · Livet på landet · Om mig

Kurs, kalas och kaverin

Den här månaden är fartfylld för min del. Inget fel med det, skönt att det händer ett och annat roligt. Börjar få koll på bokföring, moms och lönsamhetskalkyler nu då jag började på Starta Eget kursen i Vasa. Mycket att klura ut ännu känner jag, men det tar sig. Bara man ger det tid.


Och så råkar det ju sig vara året då jag fyller 30. Och så många andra kaverin också. Så det blir en hel del umgänge i form av kalas. Sitter mycket i bil, buss och tåg nuförtiden och det blir ganska lite tid över för mina kaverin här hemma. Adolf och sjakket (och Joakim). Men jag tror inte att de sörjer min frånvaro så mycket nu då nytt gräs börjar titta fram (syftar på hönorna), och Joakim är väldigt sysselsatt med ved och företag. 


Känner bara att den här våren är så välkommen med sina solstrålar. Vet inte om det har med åldern att göra men vintern i år kändes väldigt lång. Vi har fortfarande ett tjockt lager is på våra små vägar och det är svårt att ta sig fram, men inom några veckor så är det borta.

Det är länge sedan (år) som jag känt en genuin glädje inom mig. Visst är jag vårtrött som många andra, men inte på samma sätt som tidigare. Har en känsla av att allting ordnar sig och att livet bär. Tidigare hade jag nog inte hittat ett lugn bland alla dessa frågetecken, men nu finns den här. Det är roligt att själv se hur man utvecklas.
Hälsa · Om mig · Sockerfritt

Mitt söta blod

För en tid sedan läste jag färdigt boken ”Ett sötare blod” av Ann Fernholm. Även om det för mig som socker-junkie känns lite motvilligt att läsa en bok av denna sort. Men det är en välskriven bok med vetenskapliga hänvisningar och kalla fakta på hur socker gör oss sjukare än vi tror. En bok som varje förälder borde läsa.

Jag är sockerberoende och det är en sak jag kämpat med redan länge. Jag tror många gånger att vi är sams, sockret och jag, och att vi tillsammans klarar av att leva ett liv i harmoni. Men nej, slutresultatet har hittills alltid varit detsamma. Sockret tar kontrollen över mig och jag ger efter. De enda tankarna som snurrar i mitt huvud är socker, socker och åter socker. Har jag det inte framför mig (eller i mig) så snurrar tankarna kring när jag nästa gång får min dos. Och då är jag ingenstans nära de portioner som jag smällde i mig förr.

ettsotareblod.se

Naturligtvis så är detta beroende ingen slump och bakomliggande orsakerna är jag medveten om. Men detta beroende skrämmer mig. Jag pausar långa tider och mår bra, glömmer bort hur detta beroende känns och börjar sedan igen med små mängder. Plötsligt står jag där igen som värsta alkoholisten eller knarkaren och väntar på min dos. Och är beredd att göra nästan vadsomhelst för att få den. 

Måtta med allt, så ska det ju vara. Själv ifrågasätter jag stort huruvida socker överhuvudtaget tjänar mig och min kropp på ett sunt sätt. Speciellt nu då jag varit utan socker i fyra dagar. Huvudvärk och abstinensbesvär, humörsvängningar och en enorm tröttma. Det är väl samma sak med alkohol, en del kan hålla det på en rimlig nivå, andra tar med måtta och en del står över helt.

Företagandet · Om mig

Att starta eget

En av mina målsättningar inför det här kommande året är att starta eget företag inom mental träning. Det är något som jag haft i baktankarna redan länge och det ska verkligen bli spännande att skrida till verket. Det hela kommer att ske paralellt under denna vår då jag slutför mina studier på Norrvalla. Så långt har jag nu kommit att jag kontaktat både TE-byrån och Startia i Vasa, påbörjat andra omgången av podden Projekt Framgång (så rysligt bra pod även om den slutat), men man kan gott säga att jag är på gång och det känns bra så. 

Eftersom jag vill starta i lugn och ro så valde jag att inte fortsätta som karriärstränare under våren, utan satsar nu fullt på mental träning, företaget och studierna. Det kändes som ett naturligt val för mig och inga dörrar har ändå stängts. Jag kan fortsätta samarbetet med min tidigare arbetsgivare som egen företagare om jag så önskar, så möjligheten att hoppa in där finns fortfarande.


På tal om Projekt Framgång så diskuterar Malin och Kugge i det första avsnittet lite om vilka saker som lett till att de blivit företagare. För mig är en av de bakomliggande orsakerna att jag vill bestämma själv hur och när jag vill jobba. Jag gillar skarpt att organisera, strukturera och är en rutinmänniska, men jag jobbar bäst då jag själv skapat systemen och går enligt min interna klocka. Det har tagit mig år att inse att jag tycker om variation och flexibilitet framom fasta arbetstider. Jag suktar efter frihet och möjligheten att få vara kreativ. Strama tyglar drar ner mig och hindrar mig från att använda hela min kapacitet. Jag har visioner och idéer att förverkliga och min enda och bästa möjlighet är att ge mig själv fria händer. Sedan får jag se hur långt det bär. Som jag ser saken så har jag inget att förlora. Det värsta som kan hända är att jag blir en erfarenhet klokare.

Därutöver vill jag ha jobba med något som känns meningsfullt och viktigt för mig. Något som jag själv valt och något där jag har utrymme att växa och utvecklas. De här sakerna har jag iofs haft tidigare också, men inte i samma utsträckning. Det hela kan låta idylliskt men jag är också realist. Vi har trots allt redan en företagare i huset och vardagen med dess utmaningar, osäkerheten och ovissheten för en företagare är ett faktum. Men ändå vill jag testa mina vingar och se vart ja kommer. Ta mig an denna utmaning och se vad det innebär för mig. Ah, spännande.