Downshifting · Hälsa · Må bra · Om mig

Hur utmattad är jag idag?

Det är redan en månad sedan som jag hade Tiina Grönroos från Yle Västnyland på besök hemma hos mig för att snacka om utmattning. Har haft lite brist på skrivflow så jag tar upp det nu så här i efterhand istället. Artikeln finns förresten att läsa här.

Jag vet att på tok för många svävar på gränsen till en sjukledighet, många är redan där, en del tutar och kör något år till och andra har det hela bakom sig och har återgått till arbetslivet. Många försöker hålla ihop till semestern, många gråter igenom kvällarna av trötthet, många sover mycket utan att känna sig utvilade medan andra inte sover just alls. Känslorna och symtomen är lika många och olika som strumporna utspridda på golvet och humörsvängningarna lika häftiga som i en bergochdalbana.

Jag kan medge att jag skämdes för min utmattning. Jag skämdes och kände skuld. Jag skämdes för att jag kände mig misslyckad och kände skuld för att jag inte kunde vara till någon nytta i samhället. Skämdes för att jag inte orkade med jobbet och skämdes för att jag inte orkade vara glad och social. Det värsta av allt var att jag trodde att jag var immun mot att bränna ut mig. Nu vet jag att ingen är det.

Vi är många (tack och lov) idag som stiger fram och talar om utmattning. Tyvärr så drabbas var och varannan idag. Det tar länge att komma ur en utmattning och det kräver väldigt mycket av en själv. För mig har det sist och slutligen varit en positiv resa, även om jag alltid inte kännt så. Ändå önskar jag att jag hade varit lite klokare innan och inte försatt mig i den situationen överhuvudtaget. Men nu blev det som det blev och fem år efter min första utmattningsperiod så börjar jag känna att jag är tillbaka på riktigt.

Jag valde att inte gå i hos en psykoterapeut i två år, även om jag hade behov av det. Orsaken var så enkel att jag inte kom överens med den psykoterapeut jag fick remiss till. Initiativförmågan i det skedet var nära noll och att gå tillbaka via arbetshälsovården för att få en ny remiss kändes som en överväldigande procedur, så det var enklare för mig att säga upp mig och kämpa på till sommarlovet. Sedan tog jag ju saken i egna händer och gick min utbildning och arbetade aktivt med mig själv under två års tid i alla fall. Och jag vill våga påstå att effekten i slutändan blev minst lika bra för min del. Huvudsaken är att välja ett alternativ som passar en själv, tänker jag. Huvudsaken är att man gör något och får hjälp.

Det är viktigt att vi öppnar upp och pratar om utmattning. För annars har vi väldigt lite att utgå ifrån då vi ska ta itu med det förebyggande arbetet. För det är där vi behöver börja. Tyvärr så kommer vi att ha många utmattade i det här landet innan vi är där. För allt för många ser fortfarande utmattning som ett tecken på svaghet. Så är det ju naturligtvis inte. Den som drabbas kan vara vem som helst.

8

Idag känner jag ingen skuld och inte skäms jag heller. Det ska nog ingen utmattad behöva göra. Mår allmänt bra och lever ett normalt liv. Majoriteten av mina dagar är bra. Vissa hormonella bekymmer som ännu inte återställt sig men annars går det fint. Har inga tankar på att jobba heltid eftersom det kräver enormt mycket tid och energi. Energi som är bättre investerad annanstans. Jag har strukturerat om livet för att klara mig med mindre. För det mesta går det bra, men ibland vill jag banka huvudet i väggen. Alltid känns det inte bekvämt att låta bli att göra saker som jag tidigare kunnat göra. Även om jag idag gör mera av sådant som jag verkligen vill göra.

Jag kunde ha gjort saker och ting annorlunda, men det finns inget jag ångrar. Det här var (och är fortfarande) min resa och alla reser olika. Ibland kan jag stanna upp och reflektera ifall jag har några begränsningar idag pga min bakgrund och det som hänt. Det känner jag inte att jag har utan jag lever nog mera idag än vad jag gjorde tidigare.

Varje utmattning är unik men vissa allmänna kännetecken finns som går att kolla in t.ex. här.

 

Om mig · Om oss

Året 2017 bakom takana

Dags för den årliga sammanfattningen. 2016 hittar du här, 2015 här och 2014 här. För mig är de här sammanfattningarna väldigt roliga att skriva. Det börjar med lite små vimsiga tankar som övergår till ett mer strukturerat forskningsarbete. I mitt eget liv. Det gör otroligt gott för mig och mitt huvud att gå tillbaka i tiden, reflektera, läsa gamla inlägg, titta igenom fotografier och allmänt få en helhetsbild över det gågna året. En realistisk bild. Annars är det lätt hänt att man fokuserar på den sunkiga och mörka kaamostiden som ligger just nu närmast istället för hela året. När jag sedan har det på klart så är jag redo att blicka framåt och ta mig an ett nytt år.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Visit på min gamla arbetsplats i Sjundeå i somras.

Våren 2017 blev jag färdig mental tränare efter två års utbildning. Några av oss nyutbildade har gjort mycket ideellt arbetet under året genom att omstarta ett förbund för mentala tränare. Verksamheten har satt igång och det är roligt att skapa tillsammans med likasinnade. Gick en kurs under våren i att starta eget företag och startade eget under hösten. Velade ganska länge mellan att starta eget på heltid eller ta ett deltidsjobb och ha företaget som bisyssla. Valde slutligen det senare och är nöjd så här långt med det beslutet. En egen hemsida uppstod och jag hade funderingar kring namnet livet bakom takana.

Den största omställningen var ändå att börja jobba i Raseborg och att flytta till Karis. Vi pendlar ju mer eller mindre mellan två hem. Det har varit mycket nytt förstås och att komma in i allting kräver ju tid och sin energi. Redan handlandet på ett nytt ställe kräver sitt. Nu först tycker jag att jag börjar hitta varorna igen i matbutiken i Karis… En stor omställning att byta vardag, men sist och slutligen en lyckad omställning. Utan stöd så skulle inget ha blivit till någonting. Jag omringas av fina personer och trevliga typer som förgyller mina dagar.

2 (7)
Festliga bruncher, kaffebjudningar, tema- och jubileumsfester. Så minns jag 2017.

Sedan har det ju varit ett riktigt festligt år. Finland fyllde 100 år, vi 87:or blev mogna 30-åringar och Studentföreningen Karis Hjärn, som ligger mig nära hjärtat, blev 10 år. Så det blev en och annan trevlig fest under året.

4 (6)
Tupan börjar hitta sin form. Projekten forstätter i all sin oändlighet.

Friluftsliv, renovering och odlingar (med varierande framgång) är redan ganska vardagsmat för oss. Jag var otroligt nöjd med att vi förminskade vårt trädgårdsland rejält och testade odlingslådor istället. På renoveringsfronten har ytor fått ny färg, möbler likaså. Varje år tar vi steg framåt och det är ju trots allt huvudsaken. Ingen längre Lapplandsresa i år men en del kortare resor och utflykter blev till.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Fångade min första gädda i skären. Trodde först att jag fått bottennapp men nej tusan där satt den.
1 (9)
Ibland kan den bästa utflykten ske i sin enkelhet på egen gård.

På personligt plan så har jag under det här året vågat mera. Har vågat gå min egen väg och vågat lita på mig själv, mitt hjärta och magkänsla. Jag hade som mål inför 2017 att jobba med grunden när det kommer till mig själv, företag och arbete. Inför 2018 tänke jag fortsätta på samma bana och bygga på. Så inga storslagna planer här, inga stora omställningar (hoppas jag) på kommande, utan jag tänker fortsätta med att leva rofyllt och se vart det bär.

Downshifting · Om mig

Det fina med det enkla

Det kommer perioder i livet då man av olika orsaker lever i en väska. Då jag studerade till klasslärare i Vasa levde jag i väskor om somrarna pga sommarjobb. Också skäriliv förknippar jag med väskor. Hela augusti levde jag ett så kallat väskliv. Bodde på tre olika adresser och nog går det att leva så också. Speciellt då man vet att det är tillfälligt och ser ett slut på det. Men man klarar sig på förvånansvärt lite då det verkligen gäller. Och kreativ blir man också. Det lilla jag levt på har använts väl.

Sedan ett par veckor tillbaka har jag landat i vår vinterkämppä mitt i Karis och kallar mig inofficiellt för ”cityflicka”. En omställning det också. Plötsligt måste man hitta på saker att göra och för att ta sig ut. På landet, eller rättare sagt i eget hus finns det alltid någonting att ta itu med och man är alltid ett eller två steg efter.

Samtidigt möjliggör detta ”cityliv” (om man nu kan säga så om livet i Karis centrum) andra saker som jag verkligen uppskattar. Nära till butik, REKO, service, vänner, familj, café och fungerande kollektivtrafik. Det mesta finns inom gång- eller cykelavstånd och till jobbet åker jag med buss. Naturen är också väldigt nära så jag klagar inte. Jag behöver bara hoppa på cykeln och inom en kvart är jag i en skog försedd med både bär och svamp. Ett ganska enkelt liv egentligen.

Gjorde en comeback som paddlingsledare. Sådant är möjligt nu med deltidsjobb och eget företag. Lite regnigt men frisk luft är alltid friskt.

Men själva grejen med att bo så här är att skapa ett fungerande och hållbart arbetsliv. Att fokusera, skala av ansvaret och att ha ett enkelt boende just nu är en del av processen. Balans mellan säker inkomst och flexibel. Även om jag trivs bra så här just nu så vet jag att tiden kommer då jag vill bo ute på landet igen. Göra det där lilla extra själv och känna att man har det där egna pysslandet inom räckhåll. Sini landeflicka är alltid landeflicka.

Företagandet · Mental träning · Om mig

På gång

Lite lagom yr i bollen är jag, men glad. Jag landar i en vardag med mycket nytt: arbetskamrater, elever, utrymmen, tidiga väckningar, papper och det ena med det femte att ha koll på. Jag bor nu i Karis och jobbar i Ekenäs som resurslärare på högstadiet några timmar i veckan. Orten i sig är ju inte ny, känner mig lite nygammal här i Raseborg med många bekanta ansikten runt mig dagligen. Fr.o.m september hyr vi en lägenhet med min andra hälft och det blir vårt ”vinterboende” i år och huset i Vörå blir fritidsställe.

Att jobba deltid möjliggör att jag relativt bekymmersfritt kan fundera på mitt företag och bygga upp det vid sidan om jobbet. Nu erbjuder jag mental träning i Raseborg med allt vad det innebär. Föreläsningar, workshops och individuell träning. Jag tar gärna emot uppdrag inför hösten så det är bara att höra av sig.

Minnen från Åland. Min vän Ica tycker om att mysa till det.

När hösten sätter igång så betyder det också att sommaren är förbi. Det har varit en bra sommar i år. Vädret är ett kapitel för dig men rent innehållsmässigt så har det varit prima. Jag väldigt tacksam över att jag fått vara frisk, fått tillbringa tid med både familj och vänner. Och soffan. Semestern i år var självbekostad men en bra investering på alla vis. Nu känns hösten väldigt välkommen och jag är redo för alla nya utmaningar.

Livet på landet · Okategoriserade · Om mig

Hemlängtan

Jag har inte känt av någon hemlängtan under tiden i Österbotten på samma sätt som nu. Det finns ju sociala medier och telefon. Däremot så ersätter tekniken inte den riktiga fysiska kontakten med en annan person. Att träffas på riktigt är någonting helt annat och speciellt på alla vis. Och det är under det senaste året som jag verkligen känt av att tekniken inte längre räcker till.

Distansen till min hemort Karis har varit bra, lärorik och nödvändig på många vis. Det är lite så att jag hittat, upptäckt men också återfunnit delar av mig mig själv under de senaste åren och känner allt bättre vad jag behöver och framför allt vet bättre vad som är viktigt för mig. En upptäckt som jag tror att skulle ha blivit lidande om jag inte hade lämnat hemorten för nästan 10 år sedan.

Inget fel på Österbotten och verkligen inte på de kontakter jag har här. Jag har träffat och lärt känna alldeles underbara och fantastiska människor. Men hem är alltid hem. Jag älskar vårt hus och har trivts bra och vi har blivit väl bemötta. Just nu är jag i ett skede i livet då jag har insett att det jag prioriterar högst och behöver allra mest finns för långt borta. Vi flyttade till Vörå för tre och ett halvt år sedan för en time-out på obestämd tid. Majoriteten av tiden har det känts som ett bra val och jag har inte drömt om att få bo någon annanstans. Stället har tjänat mig och mina behov mer än väl.

Det finns ändå vissa saker i mitt liv som kraftigt står i konflikt med varandra, t.ex. det faktum att största delen av mina nära vänner bor i södra Finland och även min familj. Det senaste året har jag lämnat Karis så gott som varje gång med tårar i ögonen och det är också under de senaste året som min hemlängtan varit som värst. Jag har upptäckt hur mycket fint jag har i mitt liv som jag behöver få ta vara på mer. Tiden räcker aldrig till då vi åker ner. Eller rättare sagt så hinner vi umgås väldigt intensivt under våra vistelser, nästan till bristningsgränsen. Det finns ju nog en social kvot på hur mycket man kan ta under en så kort tid.

Det fanns en tid för ett par år tillbaka då jag kände att om jag fortsätter som jag gör så kommer jag att ångra mig. Nu är det lite samma fiilis. Det är dags för förändring och jag känner mig redo. Dags att bota min hemlängtan och se ifall medicinen fungerar. Så det om det.

PS. Förra veckan besökte vi Raseborgs sommarteater och såg föreställningen Footloose. Ett väldigt energiskt gäng på scenen i år och tiden bara flög i väg. Det är ännu några föreställningar kvar att se så gå och se den. Underhållning och sång på toppnivå. Dessutom i en väldigt vacker miljö.

Okategoriserade · Om mig

Nu är det loma

Har ungefär tre saker som snurrar i mitt huvud just nu: loma, loma och loma. Har jobbat så intensivt vid skärmen med en nätkurs under de senaste veckorna och idag var min sista arbetsdag. Ögonen behöver lite vila och mindre skärmtid så nu blir det semester hela juli och i augusti börjar arbetet på ny ort.

Jag nämnde redan tidigare att jag börjar jobba som lärare på deltid i augusti och vi ska hyra en lägenhet i Karis över vintern. Tänk att vi ska bo i lägenhet. Skönt som omväxling och trevligt att bara kunna stänga dörren efter sig då man ska åka bort. Dessutom är den möblerad så det här med att flytta blir betydligt lättare då vi slipper blanda in en massa grejer. Känns bra att prova nu så här en tid.

Semestern just nu är jätte välkommen men ändå inte helt nödvändig för min överlevnad. Det är helt självklart att jag ska njuta, ladda och slappa. Men just nu känns det som om jag verkligen kan ta var på semestern från dag ett utan att behöva kollapsa av utmattning. Det mina vänner kallar jag för utveckling. Att jag inte tagit ut all min energi innan semestern börjat. Så vill jag påstå att jag lärt mig något.

Semestern ska faktiskt inledas med en miniresa till Tallinn imrogon tillsammans med några fantastiska brudar i mitt liv. Det är en hel evighet sen min senaste utlandresa (Sverige räknas väl inte). Var tvungen att förnya mitt pass resan till ära.

Downshifting · Företagandet · Livet på landet · Om mig

Det där med ekonomisk frihet

Fyrk, fyrk, fyrk. Jag har haft mycket tankar kring pengar och ekonomi och kan inte riktigt släppa det. För hur man än vrider och vänder på steken så finns det utgifter. Och inkomsterna måste var i balans med utgifterna för annars blir det jobbigt. Tidigare har jag alltid tänkt mig att ekonomisk frihet är en av mina målsättningar i livet, men med tanke på att jag bryr mig väldigt lite i att ha en massa pengar så känns det lite avigt att tänka så.

Så jag har fått ta ett allvarligt snack med mig själv. Och om det här med ekonomisk frihet. Vad betyder det för mig? Är det då man nått en nivå av då pengar rullar in utan att man behöver lyfta ett finger? Leva på passiva inkomster? Då man kan köpa allt man vill och göra det man har lust med? Att inte vara bunden till arbetslivet. Tanken om att ekonomin helt enkelt rullar på oavsett och man behöver inte fundera så mycket på den biten.

Så då kommer jag till att hurdant förhållande har jag till pengar egentligen? Vad jag har för målsättningar i livet rent ekonomiskt? Hur mycket är lagom och hur mycket är jag villig att satsa för att få pengar? Som jag redan nämnde så bryr jag mig ganska lite om pengar. Jag behöver inte ha den högsta lönen, finaste bilen, dyraste inredningen, kläderna eller restaurangbesöken. Jag äger ändå en massa materia som behöver omvårdnad och investeringar är nödvändiga. Men jag är den där personen som hellre gör sig av med bilen och cyklar framom att jag uppgraderar bilen till en finare, nyare och dyrare.

Här är vi ju alla olika i hur vi prioriterar och tänker. Hur vi vill leva och vad vi har för förutsättningar. Som jag ser det så binder en dyr materiell livsstil till en viss sorts arbetsliv och en viss mängd i lön. En bör vara säker på att pengar kommer in på löpande band för att det hela ska gå runt. Materiellt sett. Och då måste man jobba ganska hårt.

Ekonomisk frihet för mig just nu är då jag känner att det arbete jag gör är tillräckligt för att täcka de kostnader som finns. Och att jag i slutet av månaden blir med lite eurosar i handen som går att spara till oförväntade kostnader och investeringar. Det handlar sist och slutligen om en ganska enkel grundlön varje månad för att jag ska vara nöjd. Mer än nöjd faktiskt, riktigt glad. Jag behöver känna att de pengar jag får räcker till de utgifter jag har. Det är ändå på mitt ansvar att se till att utgifterna hålls på en rimlig nivå så att jag inte behöver falla in i ett ekorrhjul för att få mitt materiella paket att fungera. För mig skulle det kännas onödigt att leva och jobba för materia.

Så för att nu sammanfatta mitt svammel så känner jag att det har skett någonslags vändpunkt i mitt liv där jag insett att ekonomisk frihet fortfarande är viktigt för mig. Skillnaden är att jag ser det på ett annat sätt idag. För mig handlar det om att få dagligen jobba med sådant som jag tycker att är meningsfullt och viktigt, även om det inte ger högsta möjliga avkastning. För mig är det viktigare att kunna lära mig nytt, utvecklas, göra skillnad och få en rimlig ersättning som ger mig mat på bordet (och lite målfärg och tapeter, tack!).

Jag på världens bästa restaurang 🙂