Downshifting · Om mig

Det fina med det enkla

Det kommer perioder i livet då man av olika orsaker lever i en väska. Då jag studerade till klasslärare i Vasa levde jag i väskor om somrarna pga sommarjobb. Också skäriliv förknippar jag med väskor. Hela augusti levde jag ett så kallat väskliv. Bodde på tre olika adresser och nog går det att leva så också. Speciellt då man vet att det är tillfälligt och ser ett slut på det. Men man klarar sig på förvånansvärt lite då det verkligen gäller. Och kreativ blir man också. Det lilla jag levt på har använts väl.

Sedan ett par veckor tillbaka har jag landat i vår vinterkämppä mitt i Karis och kallar mig inofficiellt för ”cityflicka”. En omställning det också. Plötsligt måste man hitta på saker att göra och för att ta sig ut. På landet, eller rättare sagt i eget hus finns det alltid någonting att ta itu med och man är alltid ett eller två steg efter.

Samtidigt möjliggör detta ”cityliv” (om man nu kan säga så om livet i Karis centrum) andra saker som jag verkligen uppskattar. Nära till butik, REKO, service, vänner, familj, café och fungerande kollektivtrafik. Det mesta finns inom gång- eller cykelavstånd och till jobbet åker jag med buss. Naturen är också väldigt nära så jag klagar inte. Jag behöver bara hoppa på cykeln och inom en kvart är jag i en skog försedd med både bär och svamp. Ett ganska enkelt liv egentligen.

Gjorde en comeback som paddlingsledare. Sådant är möjligt nu med deltidsjobb och eget företag. Lite regnigt men frisk luft är alltid friskt.

Men själva grejen med att bo så här är att skapa ett fungerande och hållbart arbetsliv. Att fokusera, skala av ansvaret och att ha ett enkelt boende just nu är en del av processen. Balans mellan säker inkomst och flexibel. Även om jag trivs bra så här just nu så vet jag att tiden kommer då jag vill bo ute på landet igen. Göra det där lilla extra själv och känna att man har det där egna pysslandet inom räckhåll. Sini landeflicka är alltid landeflicka.

Företagandet · Mental träning · Om mig

På gång

Lite lagom yr i bollen är jag, men glad. Jag landar i en vardag med mycket nytt: arbetskamrater, elever, utrymmen, tidiga väckningar, papper och det ena med det femte att ha koll på. Jag bor nu i Karis och jobbar i Ekenäs som resurslärare på högstadiet några timmar i veckan. Orten i sig är ju inte ny, känner mig lite nygammal här i Raseborg med många bekanta ansikten runt mig dagligen. Fr.o.m september hyr vi en lägenhet med min andra hälft och det blir vårt ”vinterboende” i år och huset i Vörå blir fritidsställe.

Att jobba deltid möjliggör att jag relativt bekymmersfritt kan fundera på mitt företag och bygga upp det vid sidan om jobbet. Nu erbjuder jag mental träning i Raseborg med allt vad det innebär. Föreläsningar, workshops och individuell träning. Jag tar gärna emot uppdrag inför hösten så det är bara att höra av sig.

Minnen från Åland. Min vän Ica tycker om att mysa till det.

När hösten sätter igång så betyder det också att sommaren är förbi. Det har varit en bra sommar i år. Vädret är ett kapitel för dig men rent innehållsmässigt så har det varit prima. Jag väldigt tacksam över att jag fått vara frisk, fått tillbringa tid med både familj och vänner. Och soffan. Semestern i år var självbekostad men en bra investering på alla vis. Nu känns hösten väldigt välkommen och jag är redo för alla nya utmaningar.

Livet på landet · Okategoriserade · Om mig

Hemlängtan

Jag har inte känt av någon hemlängtan under tiden i Österbotten på samma sätt som nu. Det finns ju sociala medier och telefon. Däremot så ersätter tekniken inte den riktiga fysiska kontakten med en annan person. Att träffas på riktigt är någonting helt annat och speciellt på alla vis. Och det är under det senaste året som jag verkligen känt av att tekniken inte längre räcker till.

Distansen till min hemort Karis har varit bra, lärorik och nödvändig på många vis. Det är lite så att jag hittat, upptäckt men också återfunnit delar av mig mig själv under de senaste åren och känner allt bättre vad jag behöver och framför allt vet bättre vad som är viktigt för mig. En upptäckt som jag tror att skulle ha blivit lidande om jag inte hade lämnat hemorten för nästan 10 år sedan.

Inget fel på Österbotten och verkligen inte på de kontakter jag har här. Jag har träffat och lärt känna alldeles underbara och fantastiska människor. Men hem är alltid hem. Jag älskar vårt hus och har trivts bra och vi har blivit väl bemötta. Just nu är jag i ett skede i livet då jag har insett att det jag prioriterar högst och behöver allra mest finns för långt borta. Vi flyttade till Vörå för tre och ett halvt år sedan för en time-out på obestämd tid. Majoriteten av tiden har det känts som ett bra val och jag har inte drömt om att få bo någon annanstans. Stället har tjänat mig och mina behov mer än väl.

Det finns ändå vissa saker i mitt liv som kraftigt står i konflikt med varandra, t.ex. det faktum att största delen av mina nära vänner bor i södra Finland och även min familj. Det senaste året har jag lämnat Karis så gott som varje gång med tårar i ögonen och det är också under de senaste året som min hemlängtan varit som värst. Jag har upptäckt hur mycket fint jag har i mitt liv som jag behöver få ta vara på mer. Tiden räcker aldrig till då vi åker ner. Eller rättare sagt så hinner vi umgås väldigt intensivt under våra vistelser, nästan till bristningsgränsen. Det finns ju nog en social kvot på hur mycket man kan ta under en så kort tid.

Det fanns en tid för ett par år tillbaka då jag kände att om jag fortsätter som jag gör så kommer jag att ångra mig. Nu är det lite samma fiilis. Det är dags för förändring och jag känner mig redo. Dags att bota min hemlängtan och se ifall medicinen fungerar. Så det om det.

PS. Förra veckan besökte vi Raseborgs sommarteater och såg föreställningen Footloose. Ett väldigt energiskt gäng på scenen i år och tiden bara flög i väg. Det är ännu några föreställningar kvar att se så gå och se den. Underhållning och sång på toppnivå. Dessutom i en väldigt vacker miljö.

Okategoriserade · Om mig

Nu är det loma

Har ungefär tre saker som snurrar i mitt huvud just nu: loma, loma och loma. Har jobbat så intensivt vid skärmen med en nätkurs under de senaste veckorna och idag var min sista arbetsdag. Ögonen behöver lite vila och mindre skärmtid så nu blir det semester hela juli och i augusti börjar arbetet på ny ort.

Jag nämnde redan tidigare att jag börjar jobba som lärare på deltid i augusti och vi ska hyra en lägenhet i Karis över vintern. Tänk att vi ska bo i lägenhet. Skönt som omväxling och trevligt att bara kunna stänga dörren efter sig då man ska åka bort. Dessutom är den möblerad så det här med att flytta blir betydligt lättare då vi slipper blanda in en massa grejer. Känns bra att prova nu så här en tid.

Semestern just nu är jätte välkommen men ändå inte helt nödvändig för min överlevnad. Det är helt självklart att jag ska njuta, ladda och slappa. Men just nu känns det som om jag verkligen kan ta var på semestern från dag ett utan att behöva kollapsa av utmattning. Det mina vänner kallar jag för utveckling. Att jag inte tagit ut all min energi innan semestern börjat. Så vill jag påstå att jag lärt mig något.

Semestern ska faktiskt inledas med en miniresa till Tallinn imrogon tillsammans med några fantastiska brudar i mitt liv. Det är en hel evighet sen min senaste utlandresa (Sverige räknas väl inte). Var tvungen att förnya mitt pass resan till ära.

Downshifting · Företagandet · Livet på landet · Om mig

Det där med ekonomisk frihet

Fyrk, fyrk, fyrk. Jag har haft mycket tankar kring pengar och ekonomi och kan inte riktigt släppa det. För hur man än vrider och vänder på steken så finns det utgifter. Och inkomsterna måste var i balans med utgifterna för annars blir det jobbigt. Tidigare har jag alltid tänkt mig att ekonomisk frihet är en av mina målsättningar i livet, men med tanke på att jag bryr mig väldigt lite i att ha en massa pengar så känns det lite avigt att tänka så.

Så jag har fått ta ett allvarligt snack med mig själv. Och om det här med ekonomisk frihet. Vad betyder det för mig? Är det då man nått en nivå av då pengar rullar in utan att man behöver lyfta ett finger? Leva på passiva inkomster? Då man kan köpa allt man vill och göra det man har lust med? Att inte vara bunden till arbetslivet. Tanken om att ekonomin helt enkelt rullar på oavsett och man behöver inte fundera så mycket på den biten.

Så då kommer jag till att hurdant förhållande har jag till pengar egentligen? Vad jag har för målsättningar i livet rent ekonomiskt? Hur mycket är lagom och hur mycket är jag villig att satsa för att få pengar? Som jag redan nämnde så bryr jag mig ganska lite om pengar. Jag behöver inte ha den högsta lönen, finaste bilen, dyraste inredningen, kläderna eller restaurangbesöken. Jag äger ändå en massa materia som behöver omvårdnad och investeringar är nödvändiga. Men jag är den där personen som hellre gör sig av med bilen och cyklar framom att jag uppgraderar bilen till en finare, nyare och dyrare.

Här är vi ju alla olika i hur vi prioriterar och tänker. Hur vi vill leva och vad vi har för förutsättningar. Som jag ser det så binder en dyr materiell livsstil till en viss sorts arbetsliv och en viss mängd i lön. En bör vara säker på att pengar kommer in på löpande band för att det hela ska gå runt. Materiellt sett. Och då måste man jobba ganska hårt.

Ekonomisk frihet för mig just nu är då jag känner att det arbete jag gör är tillräckligt för att täcka de kostnader som finns. Och att jag i slutet av månaden blir med lite eurosar i handen som går att spara till oförväntade kostnader och investeringar. Det handlar sist och slutligen om en ganska enkel grundlön varje månad för att jag ska vara nöjd. Mer än nöjd faktiskt, riktigt glad. Jag behöver känna att de pengar jag får räcker till de utgifter jag har. Det är ändå på mitt ansvar att se till att utgifterna hålls på en rimlig nivå så att jag inte behöver falla in i ett ekorrhjul för att få mitt materiella paket att fungera. För mig skulle det kännas onödigt att leva och jobba för materia.

Så för att nu sammanfatta mitt svammel så känner jag att det har skett någonslags vändpunkt i mitt liv där jag insett att ekonomisk frihet fortfarande är viktigt för mig. Skillnaden är att jag ser det på ett annat sätt idag. För mig handlar det om att få dagligen jobba med sådant som jag tycker att är meningsfullt och viktigt, även om det inte ger högsta möjliga avkastning. För mig är det viktigare att kunna lära mig nytt, utvecklas, göra skillnad och få en rimlig ersättning som ger mig mat på bordet (och lite målfärg och tapeter, tack!).

Jag på världens bästa restaurang 🙂
Företagandet · Om mig

Mitt nya krypin

Det har tagit mig tid att klura ut hur jag vill ha det. Egentligen så har det handlat om mina funderingar kring hur sjutton jag ska göra med namnet ”Livet bakom takana”. Ett namn som beskriver så bra livet mitt i Vörå skogarna. Namnet kom ju till oss i samband med att vi flyttade till en by som vi inte visste om att fanns. Byn som vi själva klassar som lite utanför civilisationen.

Jag har funderat mycket kring hur jag ska få allting att fungera som ett bra paket, med tanke på företagandet och så. Jag menar, det finns en gräns på hur många olika virtuella plattformar jag orkar hålla reda på. Därför känns det naturligt för mig att bloggen får flytta till min hemsida. Så har jag allt inom samma.

Jag har också kommit fram till att ”livet bakom takana” är så mycket mer än bara en livsstil förknippad till vårt hus här i Vörå. Det handlar om ett liv bakom personligheten Jenny Sinisalo. Så även om vi flyttar rent fysiskt så tänker jag inte byta ut namnet på bloggen, facebook eller instagram. Och även om Karis känns som världens medelpunkt för mig så insåg jag efter diskussion med mina kurskamrater att Karis faktiskt kan klassas som lite ”bakom takana” det också. Beror på vilket perspetiv man har. Så jag tänker att namnet kan jag lugnt hålla kvar oberoende om en associerar det till ett liv bakom kulisserna eller ett liv på ett avlägset ställe.

Och så är det ett faktum att namnet har blivit mig ganska kärt. Jag har tidigare skrivit om varför jag bloggar och står fortfarande bakom de orden. Den här bloggen har haft en oerhört viktig plats i mitt liv. Det är här jag kan skriva av mig, om allt det som känns bekvämt för mig att skriva om. Ibland publicerar jag och ibland inte. Jag tycker att det är viktigt för mig att ha ett forum där jag kan öppna lite mera av mig själv. Skriva om livet, vara kreativ, dokumentera olika projekt och sånt. Det är viktigt med tanke på helheten och att det finns en verklig människa bakom allting jag gör.

Mycket små justeringar finns kvar att göra innan bloggen ser ut som min igen. WordPress känns lite mer invecklat än Blogspot, tycker jag. Har redan hunnit radera min blogg en gång idag… men det är alltid roligt att gå utanför sin komfortzon och lära sig nytt. Även om det betyder att stå och hacka huvudet i väggen ibland.

Välkommen!

Företagandet · Livet på landet · Om mig

Kurs, kalas och kaverin

Den här månaden är fartfylld för min del. Inget fel med det, skönt att det händer ett och annat roligt. Börjar få koll på bokföring, moms och lönsamhetskalkyler nu då jag började på Starta Eget kursen i Vasa. Mycket att klura ut ännu känner jag, men det tar sig. Bara man ger det tid.


Och så råkar det ju sig vara året då jag fyller 30. Och så många andra kaverin också. Så det blir en hel del umgänge i form av kalas. Sitter mycket i bil, buss och tåg nuförtiden och det blir ganska lite tid över för mina kaverin här hemma. Adolf och sjakket (och Joakim). Men jag tror inte att de sörjer min frånvaro så mycket nu då nytt gräs börjar titta fram (syftar på hönorna), och Joakim är väldigt sysselsatt med ved och företag. 


Känner bara att den här våren är så välkommen med sina solstrålar. Vet inte om det har med åldern att göra men vintern i år kändes väldigt lång. Vi har fortfarande ett tjockt lager is på våra små vägar och det är svårt att ta sig fram, men inom några veckor så är det borta.

Det är länge sedan (år) som jag känt en genuin glädje inom mig. Visst är jag vårtrött som många andra, men inte på samma sätt som tidigare. Har en känsla av att allting ordnar sig och att livet bär. Tidigare hade jag nog inte hittat ett lugn bland alla dessa frågetecken, men nu finns den här. Det är roligt att själv se hur man utvecklas.