Livet på landet · Okategoriserade · Om mig

Hemlängtan

Jag har inte känt av någon hemlängtan under tiden i Österbotten på samma sätt som nu. Det finns ju sociala medier och telefon. Däremot så ersätter tekniken inte den riktiga fysiska kontakten med en annan person. Att träffas på riktigt är någonting helt annat och speciellt på alla vis. Och det är under det senaste året som jag verkligen känt av att tekniken inte längre räcker till.

Distansen till min hemort Karis har varit bra, lärorik och nödvändig på många vis. Det är lite så att jag hittat, upptäckt men också återfunnit delar av mig mig själv under de senaste åren och känner allt bättre vad jag behöver och framför allt vet bättre vad som är viktigt för mig. En upptäckt som jag tror att skulle ha blivit lidande om jag inte hade lämnat hemorten för nästan 10 år sedan.

Inget fel på Österbotten och verkligen inte på de kontakter jag har här. Jag har träffat och lärt känna alldeles underbara och fantastiska människor. Men hem är alltid hem. Jag älskar vårt hus och har trivts bra och vi har blivit väl bemötta. Just nu är jag i ett skede i livet då jag har insett att det jag prioriterar högst och behöver allra mest finns för långt borta. Vi flyttade till Vörå för tre och ett halvt år sedan för en time-out på obestämd tid. Majoriteten av tiden har det känts som ett bra val och jag har inte drömt om att få bo någon annanstans. Stället har tjänat mig och mina behov mer än väl.

Det finns ändå vissa saker i mitt liv som kraftigt står i konflikt med varandra, t.ex. det faktum att största delen av mina nära vänner bor i södra Finland och även min familj. Det senaste året har jag lämnat Karis så gott som varje gång med tårar i ögonen och det är också under de senaste året som min hemlängtan varit som värst. Jag har upptäckt hur mycket fint jag har i mitt liv som jag behöver få ta vara på mer. Tiden räcker aldrig till då vi åker ner. Eller rättare sagt så hinner vi umgås väldigt intensivt under våra vistelser, nästan till bristningsgränsen. Det finns ju nog en social kvot på hur mycket man kan ta under en så kort tid.

Det fanns en tid för ett par år tillbaka då jag kände att om jag fortsätter som jag gör så kommer jag att ångra mig. Nu är det lite samma fiilis. Det är dags för förändring och jag känner mig redo. Dags att bota min hemlängtan och se ifall medicinen fungerar. Så det om det.

PS. Förra veckan besökte vi Raseborgs sommarteater och såg föreställningen Footloose. Ett väldigt energiskt gäng på scenen i år och tiden bara flög i väg. Det är ännu några föreställningar kvar att se så gå och se den. Underhållning och sång på toppnivå. Dessutom i en väldigt vacker miljö.

Okategoriserade · Om mig

Nu är det loma

Har ungefär tre saker som snurrar i mitt huvud just nu: loma, loma och loma. Har jobbat så intensivt vid skärmen med en nätkurs under de senaste veckorna och idag var min sista arbetsdag. Ögonen behöver lite vila och mindre skärmtid så nu blir det semester hela juli och i augusti börjar arbetet på ny ort.

Jag nämnde redan tidigare att jag börjar jobba som lärare på deltid i augusti och vi ska hyra en lägenhet i Karis över vintern. Tänk att vi ska bo i lägenhet. Skönt som omväxling och trevligt att bara kunna stänga dörren efter sig då man ska åka bort. Dessutom är den möblerad så det här med att flytta blir betydligt lättare då vi slipper blanda in en massa grejer. Känns bra att prova nu så här en tid.

Semestern just nu är jätte välkommen men ändå inte helt nödvändig för min överlevnad. Det är helt självklart att jag ska njuta, ladda och slappa. Men just nu känns det som om jag verkligen kan ta var på semestern från dag ett utan att behöva kollapsa av utmattning. Det mina vänner kallar jag för utveckling. Att jag inte tagit ut all min energi innan semestern börjat. Så vill jag påstå att jag lärt mig något.

Semestern ska faktiskt inledas med en miniresa till Tallinn imrogon tillsammans med några fantastiska brudar i mitt liv. Det är en hel evighet sen min senaste utlandresa (Sverige räknas väl inte). Var tvungen att förnya mitt pass resan till ära.

Okategoriserade

Jag känner mig kränkt

Detta har hänt och har varit på tapeten under en längre tid. Något som väcker kraftiga reaktioner hos många österbottningar just nu. Bakom alla reaktioner finns genuina känslor. Jag kan inte direkt påverka det beslut som fattats men det jag kan göra är att berätta hur jag känner inför detta beslut. Jag vill uttrycka vilka känslor som väcks inom mig och varför.

Jag är rädd för att inte få finnas till i mitt eget hemland. Mitt fosterland, mitt Finland. Jag är orolig för att framtiden kommer att föra med sig liknande beslut där minoriteter inte ges chansen att bli sedda och hörda. Det känns som om vi inte är viktiga, vi som talar svenska som modersmål. Att vi inte är jämlika som finländare.

Jag känner mig arg, frustrerad och irriterad då ingen förstår hur jobbigt det kan vara att uttrycka sig själv på det andra inhemska spräket. Speciellt då man har ont. Då räcker inte den rostiga skolfinskan, restaurang- eller butiksfinskan till. En helt annan vokabulär krävs. Själv har jag övat sedan jag var liten och är tvåspråkig, men även jag har svårt att hitta de rätta orden då det kniper sig. Alla har inte fått öva.

Jag känner mig besviken och otrygg då grundlagen, vår stödpelare, inte har någon större roll i denna fråga. Jag känner oro över att landet styrs av siffror och resultat, och inte av människor. Är grundlagen faktiskt bara bullshit? Jag trodde den var viktigare än så. My bad.


Bildkälla.



Tack, nu kan jag gå vidare då jag definierat mina känslor. 
Okategoriserade

Hönorna då?

Om jag skulle ha förstått hur trevligt det är med höns så hade vi skaffat dem för länge sen. Men såsom med alla djur hittills (bina, katten och hönorna) så har de anlänt med väldigt kort varningstid. Och vad är nu bättre än det för oss två som tycker om att tänka igenom allting lite väl noga på förhand. Ibland är det bättre att kasta sig in i det hela och se vad det blir till.

Och bra blev det bortsett från att sammansättningen med sju hönor och tre tuppar inte fungerade i längden. Ingen direkt överraskning precis, men det var värt ett försök. De två små silkestupparna har nu flugit vidare till ”tupphimlen” och nu råder det harmoni i hönshuset. Tystare på morgonen också tack och lov.


Tuppen Adolf tycker om sina damer och damerna gillar honom. Alla gillar Adolf, minus silkestupparna då, de mobbade honom. Adolf är väldigt sympatisk och tycker om människor. Hönorna har levererat ägg från dag ett. Leveransen varierar mellan 4-7 ägg per dag, vilket är lite mera än vad vi klarar av att äta på tumis. De som blir överlopps har vi gett vidare till grannar, vänner och bekanta.



Förutom Adolf så har vi Albertina, Josefina. Kajsa, Olga, Ursula, Fridolina och Anneli Pompe. Alla speciella på sitt sätt. Kajsa är riktigt duktig på att flyga och hon vistas mera utanför hagen än innanför. Vi släpper ut dem dagligen från hagen så att de får gå fritt och inspektera. Hittills kommer de självmant tillbaka till hagen, men ifall inte så är det bara att ta fram spaden. Då serveras mask och det vill ingen missa.



PS. Tyvärr så ställde inte Adolf upp på en selfie idag. Jag försökte men vi får ta det en annan dag istället. Normalt så trivs han riktigt bra i famnen.

Okategoriserade

Skriv om lycka!

Ibland är det så trevligt att utmana sig själv och haka på något nytt. Nu har vem som helst chansen att skriva några eller varför inte många rader om lycka. Stilen är fri och den sista inskickningsdagen är 15.1.2016. Så det är ju över två veckor det.

Klicka dig till sidan här.
Skicka in din text till anne.hietanen@yle.fi och besvara frågan ”Är du lycklig?”. Läs mera här.

Jag hakade på och jag tyckte det var så otroligt roligt och givande att fundera kring temat lycka. Vad betyder lycka för mig? Och är jag lycklig just nu? Väldigt givande tankeprocesser satt igång i mitt huvud. Så filosofisk man blir.
Okategoriserade

Tacka vetja jullov

Plötsligt inser jag att det är julafton inkommande vecka. De senaste veckorna har gått snabbt speciellt då jag hoppade in som vikarie de sista två veckorna innan jullov. Lite julfest, juldans, julgröt och julpyssel har levererat julstämning då vädret inte gör det.



Så nu kan julfirandet börja här på hemmafronten. Firandet går ut på att inte ha några storslagna planer och att ta det lugnt. Ta farväl av den mörka tiden och välkomna de längre dagarna och så småningom också ljuset. Överlag så prioriterar jag numera att ladda upp under den mörkaste tiden. Det gör också naturen. Att slita slut sig just innan jul är nog människans eget påfund.
Okategoriserade

Favoritpoddar

Det var någon gång i vintras som jag fatta det här med podcasts. Att lyssna på sammanhängande och intressant prat, utan att bli avbruten av reklam eller musik, är så otroligt skönt. För mig är det viktigt att personerna i en pod har behagliga och lugna röster, och att tempot på pratet inte blir för högt.

Favoriterna just nu:
Bilden lånad härifrån.

I ”Nyfiken i en pod provar finlandssvenskarna Hanna och Marica på alllt möjligt mellan himmel och jord. Allt från ridning till raw food. De går igenom sina erfarenheter på ett roligt och avslappnat sätt. Intressant och inspirerande, tycker jag. Har räddat många av mina måndagar.



Bilden tagen härifrån.

Vardagsfilosoferna är en svensk pod som består av Tina och Marika. Kort sagt så filosoferar dessa damer om olika fenomen tillsammans med varandra eller tillsammans med gäster. Lugn och harmonisk stämning som ger utrymme för tankarna att sväva fritt. Bra feelis helt enkelt.


 Bildens källa.

Pia med flera är ett samtalsprogram på Yle Radio Vega. I programmet diskuteras människors upplevelser, erfarenheter, värderingar och val i livet. Podden är väldigt mångsidig med hög igenkänningsfaktor.

Tipsa mig gärna om du har någon bra pod på lager!