Okategoriserade · Livet på landet · Om mig

Hemlängtan

Jag har inte känt av någon hemlängtan under tiden i Österbotten på samma sätt som nu. Det finns ju sociala medier och telefon. Däremot så ersätter tekniken inte den riktiga fysiska kontakten med en annan person. Att träffas på riktigt är någonting helt annat och speciellt på alla vis. Och det är under det senaste året som jag verkligen känt av att tekniken inte längre räcker till.

Distansen till min hemort Karis har varit bra, lärorik och nödvändig på många vis. Det är lite så att jag hittat, upptäckt men också återfunnit delar av mig mig själv under de senaste åren och känner allt bättre vad jag behöver och framför allt vet bättre vad som är viktigt för mig. En upptäckt som jag tror att skulle ha blivit lidande om jag inte hade lämnat hemorten för nästan 10 år sedan.

Inget fel på Österbotten och verkligen inte på de kontakter jag har här. Jag har träffat och lärt känna alldeles underbara och fantastiska människor. Men hem är alltid hem. Jag älskar vårt hus och har trivts bra och vi har blivit väl bemötta. Just nu är jag i ett skede i livet då jag har insett att det jag prioriterar högst och behöver allra mest finns för långt borta. Vi flyttade till Vörå för tre och ett halvt år sedan för en time-out på obestämd tid. Majoriteten av tiden har det känts som ett bra val och jag har inte drömt om att få bo någon annanstans. Stället har tjänat mig och mina behov mer än väl.

Det finns ändå vissa saker i mitt liv som kraftigt står i konflikt med varandra, t.ex. det faktum att största delen av mina nära vänner bor i södra Finland och även min familj. Det senaste året har jag lämnat Karis så gott som varje gång med tårar i ögonen och det är också under de senaste året som min hemlängtan varit som värst. Jag har upptäckt hur mycket fint jag har i mitt liv som jag behöver få ta vara på mer. Tiden räcker aldrig till då vi åker ner. Eller rättare sagt så hinner vi umgås väldigt intensivt under våra vistelser, nästan till bristningsgränsen. Det finns ju nog en social kvot på hur mycket man kan ta under en så kort tid.

Det fanns en tid för ett par år tillbaka då jag kände att om jag fortsätter som jag gör så kommer jag att ångra mig. Nu är det lite samma fiilis. Det är dags för förändring och jag känner mig redo. Dags att bota min hemlängtan och se ifall medicinen fungerar. Så det om det.

PS. Förra veckan besökte vi Raseborgs sommarteater och såg föreställningen Footloose. Ett väldigt energiskt gäng på scenen i år och tiden bara flög i väg. Det är ännu några föreställningar kvar att se så gå och se den. Underhållning och sång på toppnivå. Dessutom i en väldigt vacker miljö.

Downshifting · Företagandet · Livet på landet · Om mig

Det där med ekonomisk frihet

Fyrk, fyrk, fyrk. Jag har haft mycket tankar kring pengar och ekonomi och kan inte riktigt släppa det. För hur man än vrider och vänder på steken så finns det utgifter. Och inkomsterna måste var i balans med utgifterna för annars blir det jobbigt. Tidigare har jag alltid tänkt mig att ekonomisk frihet är en av mina målsättningar i livet, men med tanke på att jag bryr mig väldigt lite i att ha en massa pengar så känns det lite avigt att tänka så.

Så jag har fått ta ett allvarligt snack med mig själv. Och om det här med ekonomisk frihet. Vad betyder det för mig? Är det då man nått en nivå av då pengar rullar in utan att man behöver lyfta ett finger? Leva på passiva inkomster? Då man kan köpa allt man vill och göra det man har lust med? Att inte vara bunden till arbetslivet. Tanken om att ekonomin helt enkelt rullar på oavsett och man behöver inte fundera så mycket på den biten.

Så då kommer jag till att hurdant förhållande har jag till pengar egentligen? Vad jag har för målsättningar i livet rent ekonomiskt? Hur mycket är lagom och hur mycket är jag villig att satsa för att få pengar? Som jag redan nämnde så bryr jag mig ganska lite om pengar. Jag behöver inte ha den högsta lönen, finaste bilen, dyraste inredningen, kläderna eller restaurangbesöken. Jag äger ändå en massa materia som behöver omvårdnad och investeringar är nödvändiga. Men jag är den där personen som hellre gör sig av med bilen och cyklar framom att jag uppgraderar bilen till en finare, nyare och dyrare.

Här är vi ju alla olika i hur vi prioriterar och tänker. Hur vi vill leva och vad vi har för förutsättningar. Som jag ser det så binder en dyr materiell livsstil till en viss sorts arbetsliv och en viss mängd i lön. En bör vara säker på att pengar kommer in på löpande band för att det hela ska gå runt. Materiellt sett. Och då måste man jobba ganska hårt.

Ekonomisk frihet för mig just nu är då jag känner att det arbete jag gör är tillräckligt för att täcka de kostnader som finns. Och att jag i slutet av månaden blir med lite eurosar i handen som går att spara till oförväntade kostnader och investeringar. Det handlar sist och slutligen om en ganska enkel grundlön varje månad för att jag ska vara nöjd. Mer än nöjd faktiskt, riktigt glad. Jag behöver känna att de pengar jag får räcker till de utgifter jag har. Det är ändå på mitt ansvar att se till att utgifterna hålls på en rimlig nivå så att jag inte behöver falla in i ett ekorrhjul för att få mitt materiella paket att fungera. För mig skulle det kännas onödigt att leva och jobba för materia.

Så för att nu sammanfatta mitt svammel så känner jag att det har skett någonslags vändpunkt i mitt liv där jag insett att ekonomisk frihet fortfarande är viktigt för mig. Skillnaden är att jag ser det på ett annat sätt idag. För mig handlar det om att få dagligen jobba med sådant som jag tycker att är meningsfullt och viktigt, även om det inte ger högsta möjliga avkastning. För mig är det viktigare att kunna lära mig nytt, utvecklas, göra skillnad och få en rimlig ersättning som ger mig mat på bordet (och lite målfärg och tapeter, tack!).

Jag på världens bästa restaurang 🙂
DIY · Livet på landet

Vi fortsätter sortera

Vi har hållit på med att sortera plast nu i ungefär två månaders tid. Det fungerar helt bra tycker jag, bara man tar itu med plastet direkt. Sköljer ur och lägger på tork (vid behov), vissa plastartiklar diskar jag i samband med annan disk. Riktigt smutsigt plast, t.ex. sådant som varit i kontakt med fisk får åka i soppåsen direkt och sorteras därmed inte. Jag samlar returplastet i ett ämbar i en tom fruktpåse och då den fylls tar jag med mig påsen ut till bilen. Påsarna sorterar jag sedan vid Prisma i Vasa. Jag åker alltså inte in extra till Vasa utan sköter det i samma veva med andra ärenden.

Då jag är bortrest så sorteras det inte så mycket plast här hos oss, men det är enbart frågan om några få undantagsdagar. I samband med att jag upptäckte hur skräpet i vårt avfallskärl minskade, ansökte jag om förlängd tömningsintervall från Avfallsnämnden i Vasa. För ett par veckor sedan fick vi ett beslut om att tömningsintervallen nu förlängs från två veckors mellanrum till fyra veckor, eventuellt till sex veckors intervall ifall vissa bestämmelser angående avfallskärlets storlek går igenom. Så i bästa fall får vi kärlet tömt var sjätte vecka istället för varannan.

Med tanke på att varje tömning kostar några eurosar så är jag positivt överraskad för den ekonomiska nyttan som detta arbete ger. Att spara in pengar har ju inte direkt varit huvudsyftet med detta miniprojekt men ändå så tycker jag att det är rättvist att den som gör något gott för sin omgivning även blir belönad. Det blir ganska konkret då man som husägare själv tar hand om räkningen för tömning av avfallskärl och då man verkligen ser hur priset sänks med blotta ögat. Den här nyttan tänker man kanske inte så mycket på då man kollektivt (t.ex. i höghus) står för många av fastighetens kostnader.

Men som sagt, det viktigaste är ändå att veta att den lilla insatsen jag gör är viktig för min omgivning och för framtiden. Det tänker jahg ofta på när jag rör mig ute i naturen. Man gör vad man kan enligt de förutsättningar man har för att bidra (ens pikulite) till en bättre värld.


Här kan du läsa mera om hur man sorterar plast och annat. Där kan man kolla upp var man har sina närmaste insamlingspunkter. Jag väntar ännu på att Vörå ska på en egen insamlingspunkt för plast. Vasa har nyligen utökat sina kärl från tre till fyra och det finns numera ett kärl i Lillkyro också.

Företagandet · Livet på landet · Om mig

Kurs, kalas och kaverin

Den här månaden är fartfylld för min del. Inget fel med det, skönt att det händer ett och annat roligt. Börjar få koll på bokföring, moms och lönsamhetskalkyler nu då jag började på Starta Eget kursen i Vasa. Mycket att klura ut ännu känner jag, men det tar sig. Bara man ger det tid.


Och så råkar det ju sig vara året då jag fyller 30. Och så många andra kaverin också. Så det blir en hel del umgänge i form av kalas. Sitter mycket i bil, buss och tåg nuförtiden och det blir ganska lite tid över för mina kaverin här hemma. Adolf och sjakket (och Joakim). Men jag tror inte att de sörjer min frånvaro så mycket nu då nytt gräs börjar titta fram (syftar på hönorna), och Joakim är väldigt sysselsatt med ved och företag. 


Känner bara att den här våren är så välkommen med sina solstrålar. Vet inte om det har med åldern att göra men vintern i år kändes väldigt lång. Vi har fortfarande ett tjockt lager is på våra små vägar och det är svårt att ta sig fram, men inom några veckor så är det borta.

Det är länge sedan (år) som jag känt en genuin glädje inom mig. Visst är jag vårtrött som många andra, men inte på samma sätt som tidigare. Har en känsla av att allting ordnar sig och att livet bär. Tidigare hade jag nog inte hittat ett lugn bland alla dessa frågetecken, men nu finns den här. Det är roligt att själv se hur man utvecklas.
Downshifting · Konsumtion · Livet på landet

Hur vi sparar pengar

Egentligen så handlar det om någonting annat än att spara ihop pengar. För när det kommer till kritan så finns inga extra pengar då månaden är slut utan det är mera som i plus minus noll på kontot. Det handlar mera om att få utgifterna under koll och att få pengarna att räcka till det som behövs. Tänkte lista upp några konkreta åtgärder som vi gjort för att minska på utgifterna och utan att sänka på vår livskvalité.

1. Uppvärmningen av vårt hus görs med egen ved. Ved från vår skog med arbete som Joakim utfört, min uppgift är att ”vakta” brasan, heh. Han trivs väldigt bra med att jobba utomhus med veden och varje gång han säger att han inte ska fälla flera träd i år, ja då vet jag att han ljuger. Så när termometaren visar långt in på minus sidan så har vi ingen stor räkning pga husets uppvärminingskostnader. Men förstås så krävs många arbetstimmar för att kunna ha det så.

2. Vi kör båda med gamla bilar. Naturligtvis så slits delarna och de måste åtgärdas med jämna mellanrum. Det som är lättande är att vi har en otroligt skicklig bilmekaniker några kilometer från oss som fixar det mesta. Och han är betydligt förmånligare än märkesservice kan jag berätta. En del saker fixar nog Joakim själv. Med tanke på miljön så är våra bilar inte de mest bränslesnåla men inte heller av den värsta möjliga sorten. Så gamla är dom ändå inte.

3. Matkostnaderna håller vi låga genom att tillreda maten själv. Det är få måltider som vi äter utanför hemmet under en månads tid. Däremot tycker jag att vi kan köpa precis det vi vill ha hit hem istället och behöver inte pruta på kvalité. Viktigt med tanke på näring och hälsa.

4. Jag/Vi lägger inte mycket pengar på kosmetik och skönhet. Jag lagar en del själv och klipper både mitt och Joakims hår. Något som jag lärt mig via Youtube. Jag har aldrig trivts i frissastolen och Joakim vill helst att det går snabbt undan så denna lösning tilltalar oss båda. Vi färgar inte hår, naglarna lackas ibland till fest. Smink använder jag ganska lite och det som används är ekologiskt och…

5. …det mesta vi har så använder vi till slut. Vi kastar inget innan det verkligen är slut nött (och oftast hittar vi en användning efter det också) eller helt slut använt. Vi tänker efter och väljer det bästa och hållbaraste alternativet. Det går automatiskt till det att man handlar först då man verkligen behöver något och däremellan är man kreativ. Inget matsvinn, vi har ju höns och god aptit… 

6. Det finns inte många plagg i skåpet som inte är second hand. Underkläder, strumpbyxor och skor köps som nya. Möbler, maskiner och dylikt hittar vi ofta som second hand.

7. Vi lånar mycket. Jag lånar mycket böcker, det fungerar bra för mig, för jag läser sällan en bok två gånger. Vissa uppslagsböcker köper vi. Joakim lånar och lånar ut sina verktyg med grannar och vänner. Det är fiffigt så behöver inte alla ha av allting.

8. Vi köper inga extra tjänster i form av satellitkort, Netflix och dylikt. Netflix är jag ibland sugen på då det känns att jag tittat igenom hela Arenan. Men istället finns hur mycket som helst intressant att läsa i bokform och att fynda på internetet. Nyheter läser jag inte, det viktigaste når mig ändå och ifall intresset väcks kan jag alltid ta reda på mera.

9. Vårt nät är långsamt, men det räcker till för oss och vi får gjort det vi vill. Våra telefoner är gamla och även där så använder vi slut dem.

10. Hos mig finns så djupt inrotat att ha med sig presenter då man far och hälsar på någon. Själv vill jag inte ha något, bara kramar, men det känns rent ut sagt fånigt och komma in hos någon annan tomhänt. Men vi försöker ha ett hållbart tänk då det kommer till presenter och tillverka själv i den mån det går. Ibland kan det var svårt att värdesätta sitt eget arbete, t.ex. då vi ger bort en honungsburk, något hembakat eller av våra ekologiska ägg. Vi har ju direkt inte använt så mycket pengar men många långa arbetstimmar.

Återanvändning · Livet på landet

Sortera plast

Det blev ingen företagarkurs i Vörå pga för få deltagare, men samma kurs ordnas i Vasa i mars och jag ska hoppa på den då. Förutsatt att vi blir tillräckligt många. Under tiden jag väntar så smider jag på affärsverksamhetsplanen på egen hand och lär mig att sortera plast. Det senare går betydligt smidigare och jag är i mitt esse.

Jag har noterat att mina föräldrar och vänner i Karis nyligen (i fjol?) fått möjligheten att börja sortera plast. Efter att ha funderat på saken ett par minuter efter att jag såg filmklippet som Ello delade på facebook, så bestämde jag mig för att kolla upp min närmaste insamlingspunkt. Till min glädje så finns hela tre stycken insamlingspunkter i Vasa. Det är visserligen cirka 60 km dit men jag bestämde mig ändå för att börja sortera plast och ta med mig det till Vasa varje gång jag åker dit. Så kanske det var riktigt bra att företagarkursen blir i Vasa i alla fall.

Drömmen sku ju vara att bli en skön Zero Waste -typ som Julia, men vägen dit känns ganska lång… Under tiden så får jag nöja mig med att fånga idéer på hennes blogg och göra vad jag kan. Vara miljöhjälte på mitt sätt. Efter att ha sorterat två dagars skräp kan jag konstatera att allting hittills gått att sortera. Vår skräpkorg är tom och insamlingspåsen för plast är full. Jeij!

Livet på landet

Ett yoga tips

Ett litet tips för den yoga intresserade. Det finns ett gratisprogram på 31 dagar på nätet ledd av Adriene som jag tidigare också talat gott om. Hennes personlighet behagar kanske inte alla men jag tycker om hennes program. 


Just nu är jag fysiskt inte i så bra form så jag klarar inte riktigt av att yoga 31 dagar i sträck (väldigt sällan ens två dagar i sträck med dessa program). Därför är det bra att dessa program finns tillgängliga på Youtube och man kan träna i egen takt de dagar man vill.