DIY · Glutenfritt · Må bra

Grönkålschips

Ett bra alternativ för fredagschipsen är grönkålschips. De är dessutom i säsong just nu men brukar vara tillgängligt året runt i butikerna. Med marthorna gjorde vi nässelchips (gott!) i fjol men de har jag ännu inte provat på hemma.

Här hittar du orginal receptet som jag följt.

Ingredienser:

Grönkål (ca 250 gram)
2 msk Olivolja
Salt (himalayan eller havssalt)

(+andra kryddor t.ex. vitlök och cayenne, om man vill ha)

Gör så här:

Lägg ugnen på 70 grader (kan vara lite högre i början om det varit regnigt ute och kålen samlat mycket vätska). Riv loss de gröna bladen från stjälken i lagom stora bitar och placera i en skål. Tillsätt oljan och ett par nypor salt. Massera in oljan och saltet så att alla blad glänser. Sprid ut på en plåt och in i ugnen i ca en timme.

Obs. Följ med chipsen och blanda om lite med jämna mellanrum. Då torkar de jämnare. Det finns ganska stora variationer mellan olika ugnar så tiden varierar därefter. 

Sponsorerat inlägg

Sponsorerat inlägg: 7 rätter och 7 köksmästare

Inlägget är ett sponsorerat samarbete med Slottsknektens stuga. 

Igår kväll hade jag förmånen att i egenskap av bloggare delta i evenemanget ”7 rätter och 7 köksmästare” på Raseborgs slott. Jag visste egentligen ingenting om evenemanget då jag kom dit men fick lära mig en hel del under kvällens gång. Jag fick veta att detta evenemang var den sista i en serie av träffar. Den här kvällen stod Slottsknektens stuga som arrangör med Mikael Kokkonen i spetsen. Maten och menyn stod kockarna för.

Jag har tidigare varit på guidning i slottet men denna gång hade vi äran att bli guidade av slottsfrun Katarina. Slottet har en intressant och betydelsefull historia för hela området Raseborg. Tillsammans med Sabina och Silje följde vi glatt med strömmen.

Själva guidningen fungerade som en röd tråd hela kvällen och var fyndigt upplagd. Katarina förde oss genom slottet och längs vägen fick vi ta del av köksmästarnas matverk. Då vi kom upp i tornkammaren var vi redan inne på vår tredje förrätt.

Ruinerna är ju lite roliga och vårt slott trasigt. Mycket har gjorts sedan jag var liten och ruinerna restaureras hela tiden. Borgen tog stryk då den under 300 år stod och förföll. Kanske det ännu en dag står ett slott här igen, likt det ursprungliga. Hundra år tog det att bygga slottet så det kan ta en tid. Charmigt är det i vilket fall som helst.

Efter rundvandringen fick vi sätta oss i festsalen och invänta varmrätterna. Inte så tokigt att ordna en bröllops- eller födelsedagsfest här. Utrymmet är förvånansvärt varmt då man sitter många och mysigt är det med högt till tak.

Kvällens höjdpunkt var ju förstås maten. Mina maträtter såg lite annorlunda ut då de var glutenfria men smaken var ändå på topp. Betoning på närproducerat och säsong är något jag uppskattar högt. Här användes ingredienser som svamp, rotsaker, bär och frukt. Vi fick bl.a. smaka på ejder, rotselleri och äkta korv.

Janne-Matti Weckström (Kuparipaja), Ulf Wadenström (KW), Samuel Mikander (Köttkontrollen), Kenneth Löfberg (Åminne gård), Niko Tuominen (Svartå slott), Hans Lundström (Knipan), Emmi Refva (Fiskars Wärdshus)

”Masterchefs of Raseborg” gjorde tillsammans med sina medarbetare ett gott arbete under kvällen. Om jag förstod saken rätt så kommer samarbetet att fortsätta och åtminstone jag väntar med spänning på vad allt häftigt det här gänget kan hitta på. Jag är imponerad över hur fint restaurangkulturen i Raseborg utvecklats under den tiden jag bott i Österbotten.

Då vi bloggare smög ut ur borgen in i augustinatten lämnade vi ett blinkande discotorn bakom oss. Jag tvivlar inte på att de som blev kvar för en svängom i takten till 80-tals musik hade en fortsatt trevlig kväll.

Företagandet · Mental träning · Om mig

På gång

Lite lagom yr i bollen är jag, men glad. Jag landar i en vardag med mycket nytt: arbetskamrater, elever, utrymmen, tidiga väckningar, papper och det ena med det femte att ha koll på. Jag bor nu i Karis och jobbar i Ekenäs som resurslärare på högstadiet några timmar i veckan. Orten i sig är ju inte ny, känner mig lite nygammal här i Raseborg med många bekanta ansikten runt mig dagligen. Fr.o.m september hyr vi en lägenhet med min andra hälft och det blir vårt ”vinterboende” i år och huset i Vörå blir fritidsställe.

Att jobba deltid möjliggör att jag relativt bekymmersfritt kan fundera på mitt företag och bygga upp det vid sidan om jobbet. Nu erbjuder jag mental träning i Raseborg med allt vad det innebär. Föreläsningar, workshops och individuell träning. Jag tar gärna emot uppdrag inför hösten så det är bara att höra av sig.

Minnen från Åland. Min vän Ica tycker om att mysa till det.

När hösten sätter igång så betyder det också att sommaren är förbi. Det har varit en bra sommar i år. Vädret är ett kapitel för dig men rent innehållsmässigt så har det varit prima. Jag väldigt tacksam över att jag fått vara frisk, fått tillbringa tid med både familj och vänner. Och soffan. Semestern i år var självbekostad men en bra investering på alla vis. Nu känns hösten väldigt välkommen och jag är redo för alla nya utmaningar.

Må bra · Motion · Om oss · Resa

Paddla i Sjundeå

Ett par veckor tillbaka gjorde vi en minitripp till Sjundeå. Det finns ju mycket skoj man kan göra där men det var nog främst paddlingen vi var intresserade av. Några år tillbaka så jobbade som idrottsledare under somrarna på SE-Action. Då blev det många timmar i kajak och kanot varje sommar. Något som jag nog saknar. Sjundeå å kan jag utan till och innan men tröttnar aldrig på vyerna. Det är ändå inte så rysligt många gånger som jag paddlat här utan att ha varit på arbete så det var riktigt roligt att komma tillbaka som turist.

Vi startade från prästgården där ån är ganska smal och mysig. Ån för övrigt är ju riktigt lummig och fin på alla sätt. Den här platsen hör till en av dom finaste jag känner till. Det är som om en helt ny värld öppnar sig från den stund som man sätter sig i kajaken eller kanoten och börjar paddla. Med en kajak så kommer man så tyst och smidigt fram och vi lyckades t.o.m. överraska en hjort.

Vår första paus blev vid Sjundby slott. I magasinet bredvid slottet finns ett café där man kan få gott ekologiskt kaffe och smaka på Sjundby glass som är gjord på äkta finländska råvaror. Jag som alltid äter chokladglass fick uppgradera till rabarber och blåbär. Fint att det finns mindre producenter som verkligen satsar på ingredienserna. Smaken blir någonting helt annat. Till caféet kan man även ta sig med bil och uppleva den fina miljön runt slottet. Det finns även möjlighet att delta på en guidning i Sjundy slott. Det får vi ta och göra nästa gång vi kommer.

Färden fortsatte mot Trappberget där vi hade vår följande paus. Vi hade med oss soppa i termos för med tanke på hur det blåste den dagen så skulle det ha varit ganska tokigt att laga upp eld uppe på berget. Vi avslutade färden i paddlingscentret i Pickala så där lagom möra i kroppen men väldigt nöjda med vår lilla tur på ån. Man behöver ju inte paddla längs hela ån utan kan t.ex. göra en mindre färd med start och avslut i paddlingscentret. Här och här kan du läsa vad min fd arbetskompis Frida skrivit om att paddla i Sjundeå

I år har SE-Action även öppnat ett paddlingscenter i Björnviken i Esbo så det stället ska vi definitivt också besöka vid något skede. Priser, vägbeskrivning och hela faderullan hittar du på SE-Actions hemsidor eller på Facebook. Ännu finns det gott om tid att paddla i augusti och september så det är nog bara att fara. En sommarsysselsättning som passar alla åldrar.

Återanvändning · DIY · Köket · Renovering · Sponsorerat inlägg

Semesterprojekt

Inlägget innehåller länkar till produkter jag fått via sponsorsamarbeten.

I sommar har väldigt lite blivit gjort i huset av det som var planerat. Däremot så är alltid någonting på gång i remppahuset och spontana miniprojekt uppstår här och där. Mera fiilisprojekt kanske. Så där när man börjar reda upp ett hörn, hittar en burk färg och så är man igång (och hörnet förblir orensat). Bildkvaliteten är nu sen lite ditåt. Orkade inte släpa fram Joakims arbetslampor som skulle ha lyst upp hela fenomenet jämnt.

Vi befinner oss alltså i köket (läs alla tidigare inlägg här). Jag har tydligen varit väldigt noga med att inte fotografera hur dörren till vårt badrum såg ut innan. Ni får tro mig då jag säger att den hade fifty shades of white och lite smuts därpå. Sedan har jag testat den med diverse överblivna färger jag hade t.ex. den gula Byta-yta färgen jag använde till våra stolar men också en testburk med Allbäcks Versailles gul. Den senare vann den här dörren. Det blev cirka tre lager på ena sidan och två på den andra (i badrummet) eftersom ytorna sög in färg olika. Älskar linoljefärg! Det tar en lång tid att torka men är så värt det. Färgen är köpt från Byggnadsapoteket.

Brasugnen och muren fick sig en omgång med samma färg som senast. Denna gång satte jag till lite svart pigment jag hade kvar från Biofarben då jag målade muren där bakom. Så nu är båda i samma nyans men lite mörkare. Orsaken till att jag målade dem på nytt var helt enkelt att all smuts fastnar på ytan. Färgen är nämligen vattenlöslig, hör och häpna. Har varit i kontakt med fabriken och fått det bekräftat. Vattenlöslig färg till en brasugn? Åtminstone vill jag kunna ta bort fläckar. Den färgen använder vi slut och byter sedan till någonting annat av bättre kvalitet.

Den här lådan har vi redan länge använt som vedlåda. Fyndad i vårt uthus. Det som skett är att lådan fått fyra små hjul under sig och en omgång kokt linolja så den fick en mörkare och jämnare nyans. Hjulen ville jag ha för att lätt kunna flytta på lådan då jag städar. Det är lite småkrångligt (och tungt) med en bunt ved i.

Då vi flyttade in i huset så kände jag att allting var snuskigt och äckligt och att jag ville ha ljusa ytor så snabbt som möjligt, överallt. Tänkte mig att jag tar in färger i form av möbler och textilier sedan. Tack och lov att endast köket har hunnit bli vitt för jag ångrar mig redan. Jag vill ha mera färger, nyanser och kontraster. Det är lustigt men jag tror faktiskt att Underbara Clara någon gång antingen skrivit eller sagt det samma. Att de också i början av sin husrenovering målade allting vitt. Min plan är att måla om golvet i köket också. Bara jag kommer på vilken färg…

Livet på landet · Okategoriserade · Om mig

Hemlängtan

Jag har inte känt av någon hemlängtan under tiden i Österbotten på samma sätt som nu. Det finns ju sociala medier och telefon. Däremot så ersätter tekniken inte den riktiga fysiska kontakten med en annan person. Att träffas på riktigt är någonting helt annat och speciellt på alla vis. Och det är under det senaste året som jag verkligen känt av att tekniken inte längre räcker till.

Distansen till min hemort Karis har varit bra, lärorik och nödvändig på många vis. Det är lite så att jag hittat, upptäckt men också återfunnit delar av mig mig själv under de senaste åren och känner allt bättre vad jag behöver och framför allt vet bättre vad som är viktigt för mig. En upptäckt som jag tror att skulle ha blivit lidande om jag inte hade lämnat hemorten för nästan 10 år sedan.

Inget fel på Österbotten och verkligen inte på de kontakter jag har här. Jag har träffat och lärt känna alldeles underbara och fantastiska människor. Men hem är alltid hem. Jag älskar vårt hus och har trivts bra och vi har blivit väl bemötta. Just nu är jag i ett skede i livet då jag har insett att det jag prioriterar högst och behöver allra mest finns för långt borta. Vi flyttade till Vörå för tre och ett halvt år sedan för en time-out på obestämd tid. Majoriteten av tiden har det känts som ett bra val och jag har inte drömt om att få bo någon annanstans. Stället har tjänat mig och mina behov mer än väl.

Det finns ändå vissa saker i mitt liv som kraftigt står i konflikt med varandra, t.ex. det faktum att största delen av mina nära vänner bor i södra Finland och även min familj. Det senaste året har jag lämnat Karis så gott som varje gång med tårar i ögonen och det är också under de senaste året som min hemlängtan varit som värst. Jag har upptäckt hur mycket fint jag har i mitt liv som jag behöver få ta vara på mer. Tiden räcker aldrig till då vi åker ner. Eller rättare sagt så hinner vi umgås väldigt intensivt under våra vistelser, nästan till bristningsgränsen. Det finns ju nog en social kvot på hur mycket man kan ta under en så kort tid.

Det fanns en tid för ett par år tillbaka då jag kände att om jag fortsätter som jag gör så kommer jag att ångra mig. Nu är det lite samma fiilis. Det är dags för förändring och jag känner mig redo. Dags att bota min hemlängtan och se ifall medicinen fungerar. Så det om det.

PS. Förra veckan besökte vi Raseborgs sommarteater och såg föreställningen Footloose. Ett väldigt energiskt gäng på scenen i år och tiden bara flög i väg. Det är ännu några föreställningar kvar att se så gå och se den. Underhållning och sång på toppnivå. Dessutom i en väldigt vacker miljö.

Okategoriserade · Om mig

Nu är det loma

Har ungefär tre saker som snurrar i mitt huvud just nu: loma, loma och loma. Har jobbat så intensivt vid skärmen med en nätkurs under de senaste veckorna och idag var min sista arbetsdag. Ögonen behöver lite vila och mindre skärmtid så nu blir det semester hela juli och i augusti börjar arbetet på ny ort.

Jag nämnde redan tidigare att jag börjar jobba som lärare på deltid i augusti och vi ska hyra en lägenhet i Karis över vintern. Tänk att vi ska bo i lägenhet. Skönt som omväxling och trevligt att bara kunna stänga dörren efter sig då man ska åka bort. Dessutom är den möblerad så det här med att flytta blir betydligt lättare då vi slipper blanda in en massa grejer. Känns bra att prova nu så här en tid.

Semestern just nu är jätte välkommen men ändå inte helt nödvändig för min överlevnad. Det är helt självklart att jag ska njuta, ladda och slappa. Men just nu känns det som om jag verkligen kan ta var på semestern från dag ett utan att behöva kollapsa av utmattning. Det mina vänner kallar jag för utveckling. Att jag inte tagit ut all min energi innan semestern börjat. Så vill jag påstå att jag lärt mig något.

Semestern ska faktiskt inledas med en miniresa till Tallinn imrogon tillsammans med några fantastiska brudar i mitt liv. Det är en hel evighet sen min senaste utlandresa (Sverige räknas väl inte). Var tvungen att förnya mitt pass resan till ära.