Downshifting · Konsumtion · Livet på landet

Hur vi sparar pengar

Egentligen så handlar det om någonting annat än att spara ihop pengar. För när det kommer till kritan så finns inga extra pengar då månaden är slut utan det är mera som i plus minus noll på kontot. Det handlar mera om att få utgifterna under koll och att få pengarna att räcka till det som behövs. Tänkte lista upp några konkreta åtgärder som vi gjort för att minska på utgifterna och utan att sänka på vår livskvalité.

1. Uppvärmningen av vårt hus görs med egen ved. Ved från vår skog med arbete som Joakim utfört, min uppgift är att ”vakta” brasan, heh. Han trivs väldigt bra med att jobba utomhus med veden och varje gång han säger att han inte ska fälla flera träd i år, ja då vet jag att han ljuger. Så när termometaren visar långt in på minus sidan så har vi ingen stor räkning pga husets uppvärminingskostnader. Men förstås så krävs många arbetstimmar för att kunna ha det så.

2. Vi kör båda med gamla bilar. Naturligtvis så slits delarna och de måste åtgärdas med jämna mellanrum. Det som är lättande är att vi har en otroligt skicklig bilmekaniker några kilometer från oss som fixar det mesta. Och han är betydligt förmånligare än märkesservice kan jag berätta. En del saker fixar nog Joakim själv. Med tanke på miljön så är våra bilar inte de mest bränslesnåla men inte heller av den värsta möjliga sorten. Så gamla är dom ändå inte.

3. Matkostnaderna håller vi låga genom att tillreda maten själv. Det är få måltider som vi äter utanför hemmet under en månads tid. Däremot tycker jag att vi kan köpa precis det vi vill ha hit hem istället och behöver inte pruta på kvalité. Viktigt med tanke på näring och hälsa.

4. Jag/Vi lägger inte mycket pengar på kosmetik och skönhet. Jag lagar en del själv och klipper både mitt och Joakims hår. Något som jag lärt mig via Youtube. Jag har aldrig trivts i frissastolen och Joakim vill helst att det går snabbt undan så denna lösning tilltalar oss båda. Vi färgar inte hår, naglarna lackas ibland till fest. Smink använder jag ganska lite och det som används är ekologiskt och…

5. …det mesta vi har så använder vi till slut. Vi kastar inget innan det verkligen är slut nött (och oftast hittar vi en användning efter det också) eller helt slut använt. Vi tänker efter och väljer det bästa och hållbaraste alternativet. Det går automatiskt till det att man handlar först då man verkligen behöver något och däremellan är man kreativ. Inget matsvinn, vi har ju höns och god aptit… 

6. Det finns inte många plagg i skåpet som inte är second hand. Underkläder, strumpbyxor och skor köps som nya. Möbler, maskiner och dylikt hittar vi ofta som second hand.

7. Vi lånar mycket. Jag lånar mycket böcker, det fungerar bra för mig, för jag läser sällan en bok två gånger. Vissa uppslagsböcker köper vi. Joakim lånar och lånar ut sina verktyg med grannar och vänner. Det är fiffigt så behöver inte alla ha av allting.

8. Vi köper inga extra tjänster i form av satellitkort, Netflix och dylikt. Netflix är jag ibland sugen på då det känns att jag tittat igenom hela Arenan. Men istället finns hur mycket som helst intressant att läsa i bokform och att fynda på internetet. Nyheter läser jag inte, det viktigaste når mig ändå och ifall intresset väcks kan jag alltid ta reda på mera.

9. Vårt nät är långsamt, men det räcker till för oss och vi får gjort det vi vill. Våra telefoner är gamla och även där så använder vi slut dem.

10. Hos mig finns så djupt inrotat att ha med sig presenter då man far och hälsar på någon. Själv vill jag inte ha något, bara kramar, men det känns rent ut sagt fånigt och komma in hos någon annan tomhänt. Men vi försöker ha ett hållbart tänk då det kommer till presenter och tillverka själv i den mån det går. Ibland kan det var svårt att värdesätta sitt eget arbete, t.ex. då vi ger bort en honungsburk, något hembakat eller av våra ekologiska ägg. Vi har ju direkt inte använt så mycket pengar men många långa arbetstimmar.

Återanvändning · Livet på landet

Sortera plast

Det blev ingen företagarkurs i Vörå pga för få deltagare, men samma kurs ordnas i Vasa i mars och jag ska hoppa på den då. Förutsatt att vi blir tillräckligt många. Under tiden jag väntar så smider jag på affärsverksamhetsplanen på egen hand och lär mig att sortera plast. Det senare går betydligt smidigare och jag är i mitt esse.

Jag har noterat att mina föräldrar och vänner i Karis nyligen (i fjol?) fått möjligheten att börja sortera plast. Efter att ha funderat på saken ett par minuter efter att jag såg filmklippet som Ello delade på facebook, så bestämde jag mig för att kolla upp min närmaste insamlingspunkt. Till min glädje så finns hela tre stycken insamlingspunkter i Vasa. Det är visserligen cirka 60 km dit men jag bestämde mig ändå för att börja sortera plast och ta med mig det till Vasa varje gång jag åker dit. Så kanske det var riktigt bra att företagarkursen blir i Vasa i alla fall.

Drömmen sku ju vara att bli en skön Zero Waste -typ som Julia, men vägen dit känns ganska lång… Under tiden så får jag nöja mig med att fånga idéer på hennes blogg och göra vad jag kan. Vara miljöhjälte på mitt sätt. Efter att ha sorterat två dagars skräp kan jag konstatera att allting hittills gått att sortera. Vår skräpkorg är tom och insamlingspåsen för plast är full. Jeij!

Företagandet

What next?

Tänkte uppdatera läget kring mina planer i att starta eget. Under januari månad har jag medvetet tagit det lite lugnare eftersom jag känt att min kropp varit i stort behov av vila efter höstens rumba. Känner mig mycket mera utvilad nu. Det viktigaste är nog att själva företagaren är i skick tänker jag, så det har varit en viktig investering.

Jag besökte Startia i januari och min plan är nu att skriva ihop en affärsverksamhetsplan och att ansöka om startpeng. Målet är att på heltid kunna livnära mig på mental träning så det skulle sitta fint med lite klirr i kassan. Så för att få det här gjort så har jag anmält mig till en kortkurs i att starta eget. Kursen ordnas av Yrkesakademin och hålls på Norrvalla här i Vörå under februari månad. Jag är väldigt överraskad över hur jag igen en gång har möjligheten att utbilda mig själv här i Vörå. Skönt att slippa körandet in till Vasa också.

Jag tycker om att studera på egen hand, men jag tycker ännu mera om att gå på kurs. Jag är ungefär lika mycket i mitt rätta element som pedagog som elev. Så jag ser verkligen fram emot kursen. Sedan får vi se hur det går med att sitta på skolbänken under kvällstid. Det är kanske inte rätta tidpunkten för mig, men då ämnet är tillräckligt intressant så ska det nog gå det också.

Hälsa · Om mig · Sockerfritt

Mitt söta blod

För en tid sedan läste jag färdigt boken ”Ett sötare blod” av Ann Fernholm. Även om det för mig som socker-junkie känns lite motvilligt att läsa en bok av denna sort. Men det är en välskriven bok med vetenskapliga hänvisningar och kalla fakta på hur socker gör oss sjukare än vi tror. En bok som varje förälder borde läsa.

Jag är sockerberoende och det är en sak jag kämpat med redan länge. Jag tror många gånger att vi är sams, sockret och jag, och att vi tillsammans klarar av att leva ett liv i harmoni. Men nej, slutresultatet har hittills alltid varit detsamma. Sockret tar kontrollen över mig och jag ger efter. De enda tankarna som snurrar i mitt huvud är socker, socker och åter socker. Har jag det inte framför mig (eller i mig) så snurrar tankarna kring när jag nästa gång får min dos. Och då är jag ingenstans nära de portioner som jag smällde i mig förr.

ettsotareblod.se

Naturligtvis så är detta beroende ingen slump och bakomliggande orsakerna är jag medveten om. Men detta beroende skrämmer mig. Jag pausar långa tider och mår bra, glömmer bort hur detta beroende känns och börjar sedan igen med små mängder. Plötsligt står jag där igen som värsta alkoholisten eller knarkaren och väntar på min dos. Och är beredd att göra nästan vadsomhelst för att få den. 

Måtta med allt, så ska det ju vara. Själv ifrågasätter jag stort huruvida socker överhuvudtaget tjänar mig och min kropp på ett sunt sätt. Speciellt nu då jag varit utan socker i fyra dagar. Huvudvärk och abstinensbesvär, humörsvängningar och en enorm tröttma. Det är väl samma sak med alkohol, en del kan hålla det på en rimlig nivå, andra tar med måtta och en del står över helt.

Downshifting · Företagandet

När blev det dyrt att umgås?

Jag är knappast den enda som tänker på pengar. Pengar i form av ekonomi. Ekonomi som i att få vardagen att fungera och att ha en balans melan inkomster och utgifter. Det är ingen hemlighet att nya företagare har det knappt. De flesta är tvungna att leva utan egna inkomster i år, förrän verksamheten börjar rulla. Så blir det även för mig. Innan allt är i gång och klappat och klart finns inga extra stålar. Jag kan inte räkna med att kunna lyfta en egen lön på en lång tid. Det som jag personligen hamnar nu starkt att fundera över är alla extra utgifter. Personliga utgifter. Utgifterna är lättare att kontrollera än inkomsterna, men då ställer jag mig förstås frågan vilka utgifter ska dras ner och vilka ska dras bort?

För när man riktigt börjar grubbla och filosofera så kan jag verkligen berättiga alla mina utgifter. Det har jag alltid varit bra på. Men nu måste jag verkligen dra hårda gränser för att få det hela att gå ihop så att jag personligen inte gör minus. Det viktigaste är ändå att betala för mat, hem, bensin och andra utgifter som är förknippade med boendet och överlevnad. När jag har det på klart, vilket jag redan ganska långt har, så får jag övergå till extra utgifter.

Foto från Pixabay.

Det som jag då främst tänker på är utgifter förknippade med sociala sammanhang. Jag har under åren upptäckt att de är de sociala sammanhangen som kostar mest. Pengar väl investerade i och för sig, men jag tycker mig märka en viss trend. Ju äldre man blir, desto dyrare blir det. Det är presenter hit och dit, möhippor, bröllop, födelsedagar och kalas, äta mat ute, konserter, teater, kafébesök och även resor. Det är inte alla gånger så där bara att dra fram 20 euro, 10 euro eller ens 5 euro. Många gånger är det frågan om sammanhang som är unika och då stiger priset… Om man sedan har ett socialt rikt liv så får man räkna med unika tillställningar var och varannan vecka.

Det svåraste för mig är att säga nej. Jag vill ju inte missa det sociala sammanhanget i sig, utan det är kostnaderna som helt enkelt blir för höga för plånboken. Upplevelserna och människorna är värda precis alla pengar jag har och lite till. Därför har jag många gånger valt att tiga även om det varit knappt. Och jag vet att det finns många andra som också tiger, bara för att få vara med. Men är det värt biffen? 

Jag har svårt att tro att jag är den enda som tänker så här. Jag är knappast den enda som måste tänka efter. Jag menar, vi är många nyföretagare, barnfamiljer, personer mellan två jobb, studerande, pensionärer, huslånstagare som kämpar med att få det hela att gå runt. Och även om man har det bra ställt rent ekonomiskt så kanske det ändå vore välkommet med billigare eller rent av gratis aktiviteter med fokus på deltagarna och umgänget. Göra mera tillsammans och dra ner på kostnaderna för allas skull. Jag vill säga mera NEJ till dessa kostnader. Flytta fokus på det som verkligen är viktigt. Säga mera JA till människorna och upplevelserna.

Livet på landet

Ett yoga tips

Ett litet tips för den yoga intresserade. Det finns ett gratisprogram på 31 dagar på nätet ledd av Adriene som jag tidigare också talat gott om. Hennes personlighet behagar kanske inte alla men jag tycker om hennes program. 


Just nu är jag fysiskt inte i så bra form så jag klarar inte riktigt av att yoga 31 dagar i sträck (väldigt sällan ens två dagar i sträck med dessa program). Därför är det bra att dessa program finns tillgängliga på Youtube och man kan träna i egen takt de dagar man vill.  

Företagandet · Om mig

Att starta eget

En av mina målsättningar inför det här kommande året är att starta eget företag inom mental träning. Det är något som jag haft i baktankarna redan länge och det ska verkligen bli spännande att skrida till verket. Det hela kommer att ske paralellt under denna vår då jag slutför mina studier på Norrvalla. Så långt har jag nu kommit att jag kontaktat både TE-byrån och Startia i Vasa, påbörjat andra omgången av podden Projekt Framgång (så rysligt bra pod även om den slutat), men man kan gott säga att jag är på gång och det känns bra så. 

Eftersom jag vill starta i lugn och ro så valde jag att inte fortsätta som karriärstränare under våren, utan satsar nu fullt på mental träning, företaget och studierna. Det kändes som ett naturligt val för mig och inga dörrar har ändå stängts. Jag kan fortsätta samarbetet med min tidigare arbetsgivare som egen företagare om jag så önskar, så möjligheten att hoppa in där finns fortfarande.


På tal om Projekt Framgång så diskuterar Malin och Kugge i det första avsnittet lite om vilka saker som lett till att de blivit företagare. För mig är en av de bakomliggande orsakerna att jag vill bestämma själv hur och när jag vill jobba. Jag gillar skarpt att organisera, strukturera och är en rutinmänniska, men jag jobbar bäst då jag själv skapat systemen och går enligt min interna klocka. Det har tagit mig år att inse att jag tycker om variation och flexibilitet framom fasta arbetstider. Jag suktar efter frihet och möjligheten att få vara kreativ. Strama tyglar drar ner mig och hindrar mig från att använda hela min kapacitet. Jag har visioner och idéer att förverkliga och min enda och bästa möjlighet är att ge mig själv fria händer. Sedan får jag se hur långt det bär. Som jag ser saken så har jag inget att förlora. Det värsta som kan hända är att jag blir en erfarenhet klokare.

Därutöver vill jag ha jobba med något som känns meningsfullt och viktigt för mig. Något som jag själv valt och något där jag har utrymme att växa och utvecklas. De här sakerna har jag iofs haft tidigare också, men inte i samma utsträckning. Det hela kan låta idylliskt men jag är också realist. Vi har trots allt redan en företagare i huset och vardagen med dess utmaningar, osäkerheten och ovissheten för en företagare är ett faktum. Men ändå vill jag testa mina vingar och se vart ja kommer. Ta mig an denna utmaning och se vad det innebär för mig. Ah, spännande.