Under den senaste tiden har jag haft behov av en liten bloggpaus, pytiliten i mina mått mätt, eftersom jag aldrig strävat efter att blogga dagligen. Min lilla bloggsvacka har att göra med det fakta att jag har ett nytt jobb. Det är fantastiskt roligt och lärorikt men också väldigt energikrävande. Jag arbetar som inhoppare för ett finskspråkigt företag och åker runt i Södra Österbotten och drar karriärträning. Mera erfarenheter kring coaching för mig och det känns bra. Life happens, och så tar man en paus. Men det här är ett sidospår.
Det är nämligen så att av någon anledning så har jag flera gånger under den senaste tiden kommit in i diskussioner om bloggande och syftet med att ha en blogg. Väldigt sällan har jag ett fullt entydigt svar att ge kring mitt eget bloggande, för i ärligheten namn så växlar mitt syfte. Därav svevandet i mina svar. Här i veckan skrev Lungan i stormen ett inlägg kring det här temat, liksom Linn, och jag fortsätter att spinna vidare på temat.
Min blogg ger en liten insyn i hur vi har det hemma hos oss. Den är ett forum där jag delar sådant jag inspireras av och sådant jag tänker mig att någon annan också kunde inspireras av. För mig är det här ett ställe där jag får dokumentera det som händer och det vi grejat med, så att vi senare kan gå tillbaka och titta på allt som hänt. Ibland får jag en extra kick i baken bara av att tänka tanken på hur trevligt det blir att dokumentera olika projekt här.
Vårt liv är ändå mycket mera än projekt och renovering. Vi jobbar, sover, slappar, städar, har ett socialt liv och även våra dåliga dagar. Precis som alla andra. Ibland delar jag med mig av mina tankar, erfarenheter och åsikter, i den mån jag känner för. Mest för att få klarhet i mitt eget huvud. Men precis som med allting annat så måste gränsen dras någonstans. Ärlig och genuin är jag alltid, även om allting inte får rum här.
Jag känner aldrig någon plikt över uppdateringar eller att jag borde hålla upp en viss kuliss gentemot omvärlden. Jag har ingen aning om vad bloggen ger för helhetsbild av mig, eller om det liv jag lever. Känner att jag inte riktigt orkar tänka så långt. Men det är väldigt roligt att dela en liten del av livet ”här uppe” med familj, släkt och vänner ”där nere”, som har begränsat med möjligheter att komma och hälsa på.
Så min slutsats är att jag är en fiilisbloggare. Skriver när jag vill och känner för, om sådant som känns bra att skriva om.
