Nu känns det oskojat som om tiden bara löper iväg. Det är årsmötestider på kommande inom förbundet och varje föreningsaktiv vet vad det innebär. Den egna bokföringen från ifjol har även den pillat mig i nacken. Nu är den förhoppningsvis under kontroll. Det blir många dokument öppnade och skrivna till höger och vänster. Inlägg som påbörjas här men som ännu inte känt av publicera-knappen.

Men ikväll gör jag ett försök. För Malin skrev redan för någon vecka sedan ett inlägg om hennes syn på karriär och det inlägget inspirerade mig. Kugghjulen i mitt huvud satt igång då Malin ställde frågan ifall man tänker positivt eller negativt kring ordet karriär?

Och jag har funderat mycket på vad karriär är. Speciellt när jag sade upp mig från mitt klasslärarjobb och kände att mina möjligheter att utvecklas och att avancera i mitt jobb kändes begränsade. Vad är liksom följande steg i lärarjobbet? Då var min syn på karriär ännu väldigt förknippad med titel, status och lön.

Läs också: Det där med ekonomisk frihet

Numera ser jag inte karriär som en statussymbol, det är inte fast i någon titel och inte heller i lönen. Håller fullständigt med Malin att karriär är en form av utvecklingsprocess där man lär sig nya saker och tar sig framåt. Där man har möjligheten att lära sig någonting nytt och intressant, där utvecklas man.

Var och en måste ta ansvar för sin egen utveckling. Det finns arbetsplatser och arbetsgivare som är väldigt måna om att stödja sina anställda i utvecklingsprocessen. Men huvudansvaret för den processen axlar vi själva. För ingen kan tvinga fram en utveckling hos en själv. Man kan jobba på den mest framgångsrika och stimulerande arbetsplatsen och inte utvecklas ett piss som person.

Varför är det här viktigt? Var och en gör ju som man själv tycker, givetvis. Men det är betydligt mer behagligt att sysselsätta sig med något som ger mening och en bra fiilis majoriteten av tiden. Det behöver inte alltid vara lönearbete. Och det som ger mening för dig är inte nödvändigtvis detsamma som motiverar mig i mitt arbetet. Så är det bara. Vi styrs av olika saker.

I mitt arbete får jag se mycket utveckling hos andra. Redan det är en belöning i sig. Men jag kan inte glida på andras framsteg i all oändlighet även om det ger mig mycket innehåll och mening i livet. Någon (jag) behöver finnas där för mig själv och kolla upp hur det går. Det går inte att räkna med att någon annan ska göra det åt en.

Inget jag gör är av en slump. Jag har mina målsättningar som jag jobbar för. Det går lite si och ibland lite så. Det är livet det. Det händer saker som jag abslout inte har räknat med och ibland tar saker och ting längre tid än jag räknat med. Ibland dyker det upp något så hejdlöst intressant att det är bara att hoppa på.

Läs också: Om att leva i ”sen när” tillstånd

Men när det kommer till min karriär så har jag ganska flexibel och positiv inställning. En utvecklingsprocess kan man inte direkt pricka in i en kalender. Mina planer kan skita sig. Fullständigt. Och det är okej så. Ibland tar livet en helt ny och bättre riktning. Lika okej det med.

Jag väljer att se att man kan göra karriär där man är just nu. Det är helt upp till en själv hur man definierar sin egen utvecklingsprocess och därmed också sin egen karriär. Karriär är så mycket mera än det arbete man får betalt för. Vad är karriär för dig?

Tack Malin för en bra och inspirerande text!