TRÖTT PÅ SOCIALA MEDIER

I samma veva som pandemin satt igång på allvar och samhället tog ett ”digiskutt” utan dess like, blev jag trött på sociala medier. När arbeten, sammankomster, utbildningar och familjeliv blev digitala, tappade jag suget för att logga in.

Kanske är det hösten och mörkret eller förändrade höstlovsplaner som tände en liten gnista för att skapa ett blogginlägg. För hur mycket jag än njuter av att skriva texter så har skrivlusten varit som bortblåst senaste halvåret. I det här inlägget kommer jag att ganska öppet och ärligt att dela med mig av de tankar som bl.a. distansarbetet väckt hos mig.

I ett avsnitt av relationspodden där de diskuterades sociala medier, satte Eva Frantz ord på mina känslor. Eva konstaterade att i en tid som denna med pandemi och allting så kunde man ju tycka att sociala mediers roll blir allt viktigare i ens liv. Ändå har pandemin för hennes del haft helt motsatt effekt.

Visst har det varit till stor nytta att ha alla digitala plattformar att vända sig till. Min användning av sociala medier har inte heller under de senaste halvåret befunnit sig på noll. Men där någonstans när jag satt med min dator, ensam på en vind i skogen och undervisade mina elever. Där någonstans tappade jag suget för att arbeta med det digitala och att logga in utanför arbetet.

Jag ville spy över alla digitala föreläsningar och ville radera alla mina sociala medier. Att jobba digitalt är en sak och att också sköta sina sociala relationer digitalt förstås en annan. Men när jag riktigt tänker efter så smälter dessa två ihop i mitt liv eftersom jag i första hand jobbar med människor.

Läs också: När livet väder på några dagar

Kroppen blev också trött på sociala medier

Eftersom vi under våren i Finland gick inför distansundervisning blev hela min arbetsbild digital. Precis så som det gick för många andra också. Att jobba med olika digitala plattformer är för mig ingen stor utmaning. Jag har växt upp ungefär i samma takt som datorer och internet gjort.

Ändå var det någonstans i den här pandemihärvan som jag tappade intresset för det digitala. Missförstå mig rätt. Jag är otroligt tacksam och glad för allting jag fått lära mig. Det finns många nya digitala funktioner som satts i system och som underlättar min och många andras vardag.

Kanske var det så att jag egentligen lärde mig någonting om mig själv. Hur mycket jag uppskattar den dagliga kontakten med människor. Den fysiska kontakten. Det var där och då som jag förstod att jag ska vara bland folk och ha ett arbete där jag får vara i rörelse.

Att ha en fast punkt framför en skärm är inte helt optimalt för mig. Kroppen tog stryk av allt distansarbete även om jag fortsatte att röra på mig som vanligt. Egentligen rörde jag på mig mera än vanligt eftersom våren var så fantastisk, vädret perfekt och säckarna med mylla många.

Den riktning som samhället var på väg mot visade sig vara helt fel för mig. Men insikten var alldeles rätt.

I skogen har tankarna kommit i kapp och insikterna landat.

Tid att tänka på mina sociala medier

Min dröm har länge varit att kunna jobba hemifrån med webbkurser, föreläsningar och handledning. Tidvis har jag också gjort det. Men när den dagen kom då möjligheterna fanns att till 100% jobba från hemmakontoret, insåg jag hur lite jag egentligen ville det.

Så för att få sura ifred så har jag tagit distans från olika sociala medier och helt enkelt undvikit att logga in efter arbetet. Jag har även raderat vissa sociala appar som jag inte längre behöver och lagt till tidsgränser där jag tycker att ”slöscrollning” ägt rum.

Läs också: Optimera din tid och skapa mera glädje

Det var faktiskt fem före att jag raderade min hemsida, men där fick mig själv ändå hejdad och tog en paus istället. Mitt företags verksamhet har legat på is och jag sökte ett nytt lärarjobb i Österbotten. Längtan efter att ha en fysisk plats att gå till och annat än virtuella skärmar att prata med, var större än att ta de digitala steg inom företaget som nuläget erbjuder.

Nu är jag privilegierad då jag tills vidare får vara fysiskt på plats på jobbet. Naturligtvis också det att jag överhuvudtaget har ett jobb. Det är redan mera än vad många har i nuläget. Avslutningsvis så tänker jag, att så länge jag har möjligheten att påverka min arbetsbild så kommer jag att göra det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.