Skapar jag tid eller skapar jag tidsbrist? Har jag hela tiden bråttom. Vad beror det på? Nu lever vi i en tid där tid tycks vara en bristvara för många. Ändå har vi alla exakt lika många timmar varje dag till vårt förfogande och det ändrar inte. Det som kan ändra är hur vi uppfattar tiden, vad vi gör med den och hur vi prioriterar. Det där ”sen när” kommer inte av sig själv.
Det är lätt att leva i den uppfattningen att tid är en bristvara, om man så vill. Men man kan också se det från andra perspektiv. När vi växer upp så lär vi oss att allting ska gå fort. Snabba lösningar, snabba insatser, snabba resultat och snabba pengar. Om man lever enligt inställningen att allting ska gå så snabbt som möjligt och resultaten ska helst finnas tillhands direkt, är det kanske inte så konstigt att takten är snabb hela tiden. Och det ändrar inte om man inte aktivt går in för att göra något åt saken.
Jag läser boken ”Ta makten över tiden” skriven av Nina Jansdotter och försöker reda ut min egen tidspersonlighet. Har ju trots allt en bakgrund där jag varit tvungen att bränna upp min kalender. Så det här med tid är ett ständigt återkommande tema i mitt liv. För mig är det väldigt besvärligt att lägga upp mål längre fram i tiden. Jag är så van med att tänka kortsiktigt och att handla snabbt. Takten ska vara hård och jag ska vara effektiv. Att tänka på längre sikt och att se belöningen komma någonstans längre fram, känns ibland lite motigt och motivationen tar lätt slut. Men än ger jag inte upp. Jag lär mig. Det tar sig.