Mökret är här och novembertröttheten har nått mig totalt i år. I morse släpade jag mig själv ut för att inta lite frisk luft. Vi har så mycket renoveringsdamm i huset för tillfället så det var bara ett måste kände jag.
Jag började gå längs med vägen och märkte snabbt att det var hur tråkigt som helst. Hoppade därför in i närmaste sunkiga och mörka skog. Blev medveten av min negativa attityd mot vädret och började ta bilder på skogens sunkighet.
Plötsligt började jag fotografera saker som fångade min uppmärksamhet. Märkte fort att jag allt ivrigare började leta efter saker att fotografera. Jag gick allt längre in i skogen och tappade tidsuppfattningen. När jag väl kom hem efter min ”lilla” promenad var jag som laddad inför dagen. Perfekt.
Så vad lärde jag mig av detta. Jo, det är den värsta tiden av året då allting känns bara mörkt och dystert. Jag vill inte gå ut, jag orkar knappt med någonting och det behöver jag egentligen inte heller. Takten får vara långsammare nu. Men det är bara naturen som ändrat, inte jag. Oberoende av vilken årstid det är så är det viktigt att göra saker som man mår bra av, dagligen. Det måste man orka med, allt annat är ganska oviktigt just nu. För en kan det vara pyssel och för en annan motion. För mig är det viktigt att få vara nära naturen och njuta av den på olika sätt.
Ha en trevlig söndag och skänk alla pappor en extra tanke!