Jag har legat riktigt, riktigt lågt nu i några dagar. Inte något fel på det. Kan tycka att soffhäng är mer än trevligt, men jag blir lite rastlös i själen av att ligga still. Och öm i kroppen. Någon form av influensa trycker på så det är bäst att vila ut nu.

Är glad och tacksam för att min livssituation ger mig utrymme för att ligga lågt då det behövs. Att jag slipper att flänga runt då kroppen säger vila. Vägen hit har varit lång och gropig, men jag har tagit lärdom av groparna. Vet bättre när jag har dem framför mig och när jag är i dem. För dit trillar även jag ibland.

Idag har jag inte varit ute i skogen som bilden visar, den är tagen på höstlovet. Utan idag kunde jag njuta av solstrålarna mitt på dagen mellan mina ärenden. Det kändes ofattbart lyxigt efter några dagars sunkighet. Att få frisk luft och att orka röra lite på kroppen.

Och det här var ungefär så mycket text jag orkar pressa ut en tisdagkväll. Ha en skön fortsättning på hösten, det blir nog ljust snart igen.