I måndags stack vi iväg, min granne och jag. Hon ville visa mig ett bra ställe med tranbär som hon vet om. Tidigare har vi varit och kollat in hjortronställen och några kantarellställen.
Det här tycker jag att är guld värt. Att dela med sin kunskap rent praktiskt. För alla vill inte dela med sig sina bästa bär- och svampställen. Men min vän, hon tycker att det är viktigt att vi också har ställen att ta oss till. Någonstans att börja och hålla intresset levande. Att se till att vi unga också lär oss.
Vi har en ålderskillnad på cirka fyrtio år. Det gör ingenting. Diskussionerna flyter på, vi funderar och filosoferar kring livet, delar kunskap och njuter av naturen. Så kravlöst på något vis och bråttom excisterar inte.
Den kunskap som vi får via den äldre generationen, är kunskap som enbart går från mun till mun. Från en människa till en annan. Den finns inte på internet. Så är det bara.