Jag tror mig träffa mitt i prick här då jag påstår att vi alla någon gång levt i ett ”sen när” tillstånd. Då det vi egentligen vill och önskar kommer att gå i uppfyllelse i framtiden. När man pratar om att livet börjar vid en viss tidpunkt eller efter en viss händelse.
Tidpunkten varierar för var och en, och vad saken gäller också för den delen. Det kan gälla något som sker ”sen när” studierna är avslutade, den stressiga perioden på jobbet är slut, barnen är vuxna, semestern börjar, festligheterna är slut eller när man blivit frisk. Då börjar man kanske banta, äta hälsosamt, motionera, sjunga i kör, resa, ta det lugnt eller så skiljer man sig.
Kanske man då egentligen borde fråga sig att är den tiden just nu eller inte alls? Jag kan bara tala för mig själv, men jag har märkt att då jag börjar prata i ”sen när” form så är jag antingen A. osäker på om det är något jag överhuvudtaget vill och försöker ta ett beslut eller B. jag förflyttar mitt beslutstagandet in i framtiden.
Om jag säger orden ”carpe diem” så orsakar jag kräkreflexer hos mina åhörare men även hos mig själv. Så uttjatat uttryck, men budskapet är ändå viktigt, det kommer ingen ifrån. Ska vi leva här och nu, så som det är eller ska vi aktivt göra något här och nu för att tillvaron ska bli bättre?
Det tog länge för mig att våga ta beslut som på riktigt kändes som mina egna. Men livet hänger sällan på ett beslut. Vi måste avdramatisera det hela. Vi möter ständigt nya situationer som kräver ställningstaganden från oss. Att ta vissa beslut i olika situationer kräver mod och aktivitet, om och om igen.
Det jag vill säga är att det gäller att vara aktiv i sitt eget liv. Inte vänta på ”sen när” stunden, för den kommer aldrig. Det är sak samma vad det gäller. Vi människor tenderar att fortsätta livet precis som vi gjort tidigare, om inte vi aktivt och medvetet jobbar för en förändring i postitiv riktning.