Jag är knappast den enda som tänker på pengar. Pengar i form av ekonomi. Ekonomi som i att få vardagen att fungera och att ha en balans melan inkomster och utgifter. Det är ingen hemlighet att nya företagare har det knappt. De flesta är tvungna att leva utan egna inkomster i år, förrän verksamheten börjar rulla. Så blir det även för mig. Innan allt är i gång och klappat och klart finns inga extra stålar. Jag kan inte räkna med att kunna lyfta en egen lön på en lång tid. Det som jag personligen hamnar nu starkt att fundera över är alla extra utgifter. Personliga utgifter. Utgifterna är lättare att kontrollera än inkomsterna, men då ställer jag mig förstås frågan vilka utgifter ska dras ner och vilka ska dras bort?

För när man riktigt börjar grubbla och filosofera så kan jag verkligen berättiga alla mina utgifter. Det har jag alltid varit bra på. Men nu måste jag verkligen dra hårda gränser för att få det hela att gå ihop så att jag personligen inte gör minus. Det viktigaste är ändå att betala för mat, hem, bensin och andra utgifter som är förknippade med boendet och överlevnad. När jag har det på klart, vilket jag redan ganska långt har, så får jag övergå till extra utgifter.

Foto från Pixabay.

Det som jag då främst tänker på är utgifter förknippade med sociala sammanhang. Jag har under åren upptäckt att de är de sociala sammanhangen som kostar mest. Pengar väl investerade i och för sig, men jag tycker mig märka en viss trend. Ju äldre man blir, desto dyrare blir det. Det är presenter hit och dit, möhippor, bröllop, födelsedagar och kalas, äta mat ute, konserter, teater, kafébesök och även resor. Det är inte alla gånger så där bara att dra fram 20 euro, 10 euro eller ens 5 euro. Många gånger är det frågan om sammanhang som är unika och då stiger priset… Om man sedan har ett socialt rikt liv så får man räkna med unika tillställningar var och varannan vecka.

Det svåraste för mig är att säga nej. Jag vill ju inte missa det sociala sammanhanget i sig, utan det är kostnaderna som helt enkelt blir för höga för plånboken. Upplevelserna och människorna är värda precis alla pengar jag har och lite till. Därför har jag många gånger valt att tiga även om det varit knappt. Och jag vet att det finns många andra som också tiger, bara för att få vara med. Men är det värt biffen? 

Jag har svårt att tro att jag är den enda som tänker så här. Jag är knappast den enda som måste tänka efter. Jag menar, vi är många nyföretagare, barnfamiljer, personer mellan två jobb, studerande, pensionärer, huslånstagare som kämpar med att få det hela att gå runt. Och även om man har det bra ställt rent ekonomiskt så kanske det ändå vore välkommet med billigare eller rent av gratis aktiviteter med fokus på deltagarna och umgänget. Göra mera tillsammans och dra ner på kostnaderna för allas skull. Jag vill säga mera NEJ till dessa kostnader. Flytta fokus på det som verkligen är viktigt. Säga mera JA till människorna och upplevelserna.