För en tid sedan läste jag färdigt boken ”Ett sötare blod” av Ann Fernholm. Även om det för mig som socker-junkie känns lite motvilligt att läsa en bok av denna sort. Men det är en välskriven bok med vetenskapliga hänvisningar och kalla fakta på hur socker gör oss sjukare än vi tror. En bok som varje förälder borde läsa.

Jag är sockerberoende och det är en sak jag kämpat med redan länge. Jag tror många gånger att vi är sams, sockret och jag, och att vi tillsammans klarar av att leva ett liv i harmoni. Men nej, slutresultatet har hittills alltid varit detsamma. Sockret tar kontrollen över mig och jag ger efter. De enda tankarna som snurrar i mitt huvud är socker, socker och åter socker. Har jag det inte framför mig (eller i mig) så snurrar tankarna kring när jag nästa gång får min dos. Och då är jag ingenstans nära de portioner som jag smällde i mig förr.

ettsotareblod.se

Naturligtvis så är detta beroende ingen slump och bakomliggande orsakerna är jag medveten om. Men detta beroende skrämmer mig. Jag pausar långa tider och mår bra, glömmer bort hur detta beroende känns och börjar sedan igen med små mängder. Plötsligt står jag där igen som värsta alkoholisten eller knarkaren och väntar på min dos. Och är beredd att göra nästan vadsomhelst för att få den. 

Måtta med allt, så ska det ju vara. Själv ifrågasätter jag stort huruvida socker överhuvudtaget tjänar mig och min kropp på ett sunt sätt. Speciellt nu då jag varit utan socker i fyra dagar. Huvudvärk och abstinensbesvär, humörsvängningar och en enorm tröttma. Det är väl samma sak med alkohol, en del kan hålla det på en rimlig nivå, andra tar med måtta och en del står över helt.