Det är inte första gången jag konstaterar det här. Men det är bara så otroligt viktigt. Ska man komma någonstans så måste man veta vart man är påväg. Och är man påväg någonstans så måste man ibland stanna upp lite, och säkerställa att man är påväg mot målet.
Ibland känns det jobbigt att komma dit man vill. Så känns det för mig, och jag är garanterat inte den enda. Att våga ta de små besluten för att få den stora förändringen eller att nå det stora målet. Varje dag känns inte som en dans på rosor, men jag vet att riktningen är den rätta.
Nu när våren är här med allt sitt sköna och gröna så tar jag ett steg tillbaka. Nu ska jag tänka och handla lite annorlunda än jag gjort tidigare. Förut har jag gått an om våren som en ”duracellkanin” och yrat runt i diverse rabatter och vrån. Arbetssituationen har oftast varit tryckande hektisk under våren. Mycket huvudlöst yrande med tanken om att vilan kommer sen, nångång under sommaren. Den stunden kommer aldrig.
Nu njuter jag långsamt av allt det fina. Tar mig tiden för att samla krafter och tittar runt. Fortsätter att rensa, röja och städa i lugn och ro. Fokuserar på det som redan påbörjats, slutför och vårdar det som redan finns. Ser till att det som redan fungerar fortsätter att fungera. Lugnt och sansat ska det gå, lugnt och sansat.
Vägen till mina stora mål består av många mikromål. Och det är vägen tillsammans med dessa mindre mål som gör livet till en trevlig resa. Den största njutningen kommer redan under resans gång.
Vi borde bli bättre på att fira att vi når våra mikromål också 🙂
Visst borde vi det! Det är den snabba belöningen som behövs för att vi ska orka gå framåt. Att spjälka upp större mål och sätta upp delmål och mikromål är en riktig konst 🙂