Redan i lågstadieåldern hade jag oförklarliga hudbesvär som kom och gick. Det var mest frågan om veckexem och nippor. Min mage har alltid varit känslig och jag har under största delen av mitt liv betraktats som laktosintolerant. Senaste 15 åren har jag haft extra mycket magbesvär. Det har varierat naturligtvis, men det har aldrig varit som det ska. Problemen har aldrig varit tillräckigt allvarliga, så jag har kommit undan med ett eller två recept från läkaren. Problemen har så gott som alltid löst sig, åtminstone tillfälligt.
Våren 2012, ca fyra år sedan, var jag på en semesterresa till Italien och innan det hade jag varit på en kortare resa till Frankrike. I Italien fick jag först på axeln en fläck med nippor, som såg ut som solnippor. Denna fläck försvann aldrig. Efter en tid fick jag flera fläckar i bl.a. i ansiktet och läpparna. I slutet av sommaren kunde jag varken använda kontaktlinsser eller läppstift. En morgon då jag vaknade såg jag ut som Frankenstein själv. Svullen och fläckig. Då gick jag till läkaren som naturligtvis undrade hur tusan jag orkat gå runt och se ut så där.
Sedan blev det en del läkarbesök, bl.a. till hudläkare. Förutom alla mediciner som jag åt för magen fick jag nu ytterligare en hel del salvor att använda mot mina exem. Kortisonsalvor kom med i bilden. Den enda diagnosen som det pratades om då var IBS (Irritable Bowl Syndrome). I oktober hösten 2012 läste jag boken ”Marjoja ja Maskaraa” (lingon och läppstift på svenska) som öppnade mina ögon. Jag provade att utesluta socker, jäst, vita mjöl och komjlök ur min kost. Min mage mådde bättre än vad den gjort på många år. Då först förstod jag sambandet mellan kost och hälsa på ett annat sätt än tidigare. Tro mig, jag har alltid varit ”hälsomedveten” och ätit enligt tallriksmodellen, tränat och sovit mycket. Men är man känslig så är man, och når man gränsen så når man.
Men kosten var svår att fullfölja och jag var slut och utmattad. Nyåret 2013 gjorde jag ett löfte att göra en sista chans med läkarna och kräva den vård jag behövde. Vid det här skedet hade jag fått allergimedicinering eftersom jag börjat reagera mot det mesta i matväg, och djur. Det tröttade ut mig ännu mer. Läkarhärvan ledde ingen vart. Jag gick på allergitester som visade att jag var allergisk mot pälsdjur, damm, pollen och de flesta livsmedel. Dessutom fick jag diagnos på atopisk hud. Vad gör jag nu? Frågade jag efteråt. Jag kan ju inte leva på havre och gurka? Du provar dig fram och äter medicin, det var svaret. Tid till kostrådgivare skulle jag ha fått några månader framåt längre in på våren.
 |
| Så här såg jag ut våren 2013 efter att jag lämnade bort alla krämer och medicin. Väldigt svullen och missformad. |
Här tog mitt tålamod slut. För under hela den här läkarproceduren läste jag massvis med böcker och artiklar om hälsa. Jag hade börjat få en uppfattning om att det här kanske inte var den rätta vägen att gå. Jag började prova mig fram, kontaktade en homeopat och så började det. Redan under det första minuterna hos homeopaten fick jag svar på många oklarheter i min hälsa. Bl.a. att jag hade en rejäl candidainfektion på gång i min kropp och att jag var sönderstressad.
Efter att jag lämnade bort alla mediciner och salvor kom TSW (Topical Stereoid
Withdrawal). Ett helvete kan jag lugnt påstå. Inget man önskar en enda levande varelse. Också homeopaten stod handfallen och vi visste inte vad som hände med mig. Det tog länge innan vi förstod att det var Topical Steroid Symptom/Withdrawal (TSS/TSW) som var svaren på mitt elände. Jag slukade information via itsan.org och läste många bloggar om andra i liknande situation. Det hjälpte mig att orka och gav hopp om bättre dagar. Jag som alltid varit så ”duktig” med många järn i elden, låg ihopkrupen för det mesta och kände mig eländig. Det var svårt att upprätthålla kontakter och att träffa någon. Allting kändes överväldigande.
 |
| Efter att den värsta svullnaden försvann, blev mina exem bara större och rödare. TSW tog över. |
Mitt ansikte svällde upp och mina exem fördubblades (eller mera) i storlek. Nätterna var värst. Jag kunde inte sova pga kliandet. Det var som om huden förnyade sig flera gånger om dagen. Jag stod och skrapade bort gammalt och smörjade mig med diverse krämer och oljor med några timmars mellanrum 24/7. Det kom ut gul vätska från huden som smutsade ner både kläder och lakan. Min vikt rasade. Jag tappade runtomkring 15 kg, vilket tärde mycket på mitt psyke. Alla musklerna bara försvann och jag såg ut att ha en ätstörning. Under den värsta tiden försökte jag kämpa på så som jag alltid gjort. Jag vakade på nätterna och jobbade plus skrev min gradu om dagarna. Min avslutande praktik på Övis var superjobbig. Trodde tidvis att jag var galen och känslan var att det inte fanns någon hjälp att få. Jag var så ”slut i huvudet” som en människa bara kan vara. Men det var bara att härda ut.
 |
| Ser ni den där lilla bruden vid bordet? Det är jag. Glad, trött och fruktansvärt klen. Bilden är tagen i augusti sommaren 2013, ett par dagar innan jag påbörjade arbetet. |
Efterklok som jag är, så borde jag definitivt ha varit sjukledig en längre tid. Det kändes dock svårt i läget då studierna var fem före färdiga i maj och arbetet (ett års vikariat med sommarlön) väntade i augusti. En ledig sommar var för lite tid för återhämtning. Så istället jobbade jag två år som klasslärare och försökte återhämta mig vi sidan om. Kvällarna, veckossluten och semestrarna har varit ett enda återhämtande. Väldigt dålig kombination, men jag visste inte bättre då. Jag hör väl till dem som gillar den långa vägen i allt jag gör. ”Kantapään kautta” som det så vackert heter på finska.
Så här efteråt har jag också förstått att de fysiska symptom jag fick våren 2012 var kroppens sätt att säga ifrån. Men jag förstod inte att min kropp är så pass klok att den kan signalera vad som pågår inuti. Jag var väldigt stressad just då och hade sjuhundrafemtio järn i elden, minst. Men jag har ju alltid trivts med en hög takt och alltid gjort saker jag verkligen tycker om, så det tog mig år att förstå hur tusan jag fick mig själv i sådant skick. Nu har jag med ett öppet sinne bearbetat det som hände då och gått in på djupet med mig själv kring bakomliggande orsakerna. Det har inte varit lätt och jag jobbar vidare, antagligen hela livet ut. Det är en process som är ständigt pågående.
 |
| Jag i skären juli sommaren 2014. Fortfarande ganska klen, men den här sommaren gav mig extra mycket energi. |
Idag mår jag bättre än vad jag mått på länge. Riktigt återställd är jag inte än, men huden är det. Jag har ingen medicinering och använder få hudvårdsprodukter. Jag använder ekologiskt smink och tvättar mitt ansikte med renande oljor. Idag vet jag att om min hud blir sämre, vilket den tidvis gör. Finnar ploppar opp och områden med torr hud. Då tar jag omedelbart en titt på kosten och gör de förändringar som krävs. Har det blivit mycket av svårsmält mat, t.ex. kött, ost, oblötlagda nötter eller annat junk, så syns det på huden. Då övergår jag till lite lättare kost, genom enkla åtgärder och huden återställer sig snabbt. Jag lyssnar på min mage, för det är avgörande för hur mycket energi jag har att tillgå dagligen.
 |
| Augusti 2014. Vi är påväg på bröllop och här kände jag verkligen att det börjat hända saker i min kropp. Mina kilon började komma tillbaka och jag kunde med nöd och näppe fylla ut klänningen så den hölls på. |
Det kanske verkar jobbigt att ständigt vara på sin vakt. Och jo, alldeles enkelt är det inte alla gånger. Men jag upplever att det liv jag lever nu som mer njutningsfullt då jag förstår mera och kan leva i symbios med min mage och min kropp överlag. Jag kan äta allt idag. Jag har inga allergier. Jag har inga mediciner. Men jag väljer en livsstil och en kost som gynnar mina fysiska och psykiska resurser. Nu vet jag vad jag och min kropp behöver för att vi ska fungera som ett team. Och det är så befriande med tanke på hur länge vi inte kunde kommunicera. Min livskvalité har ökat märkbart. Jag är hellre frisk än sjuk. Det fungerar bättre för mig. Därför är min hälsa min prioritet nummer ett i livet.
 |
| Våren 2015 och nyfiken på livet. |
Det här är ett inlägg som jag har filat på länge. Därav dess längd. Jag bara känner att det här behöver komma ut nu. Det som hände mig ändrade hur jag ser på livet idag. Det ger en perspektiv. Kanske har jag också fått lagom med distans till det hela för att kunna återge detta som en helhet. För kampen har varit lång och hård och det svider än idag att minnas. Sist men inte minst vill jag tacka er alla som stått vid min sida i ur och skur (ni vet alla vem ni är).
Jag är värd att må bra <3
Så bra skrivit!
Du e värd att må bra!<3
Tack Ida 🙂 Du också <3
Tack skall du ha ! Det ger hopp om framtid ! Tusen tack ! T.E
Hej! Tack för din kommentar! Fint att jag kunde bidra med lite hopp med min text!
Vad fint skrivet Jenny ��
känner igen mig i mångt och mycket där. Så fort jag slarvar med kosten så ploppar det upp finnar på min rygg. Tidigare hade jag ju riktigt paha akne på ryggen och åt starka mediciner mot deg. Nu hjälper det med att äta hälsosamma. Intressant hur mat och hur vi mår hänger ihop men det är ju alldeles logiskt. Klart att kroppen reagerar om vi häller i oss en massa skit.
Kram åt dig ��
Haha det smög in några stavfel där ��
Tack Joije 🙂 Vi lär ju ska vara både det vi tänker och äter! En stor helhet med andra ord. Kram
Känner igen en del där.. Skönt att du lyckats bli bättre. Vilken homeopat gick du till? Läkarna säger bara ”ät antihistamin” till mig just nu..
Hej Mandi! Jag gick hos Jie Zhao-Berg i Vasa, även kallad för Kinatanten 😉 Hon är väldigt duktig och jordnära. Är utbildad läkare i Kina och har arbetat som läkare i Kina i flera år. Även om hemsidan är på finska så pratar hon också svenska. Vi pratade alltid svenska med varandra. Det som jag gillar i kinesisk medicin är att man ser människan som en helhet och vårdar utgående från vad människan behöver akut och på längre sikt. Rekommenderar varmt! Ps. Jag tycker att priset var rimligt för min börs.
http://auringonkukka.bubobubo.fi/yhteystiedot/