Jag köper sällan nya kläder, så där riktigt nya. Det mesta jag behöver finns att få på loppis med vissa undantag så som underkläder, strumpbyxor etc. Jag får, lånar, byter, ärver (mer än vad jag behöver) och min allra sista utväg är att köpa någonting nytt.

Att köpa second hand känns alltid som ett bra alternativ för då kan man t.ex. se hur bra ett plagg håller efter några tvättar och mycket av textilindustrins kemikalier har redan slitits och tvättats bort innan plaggen landar i min garderob. Dessutom är det ju förmånligare, ett stort bonus.

I mitt second hand konsumerande vill jag ändå tänka hållbart. Men mina kunskaper gällande materialval, etik och miljö är bristfälliga, borde definitivt gå på kurs. För hur jag än försöker så kommer jag ofta hem med kläder där kvaliteten inte håller i längden och även om investeringen rent ekonomiskt varit liten så harmar det. För sedan är det ändå jag som bär ut plaggen igen och då är de kanske inte loppisdugliga längre. Dessutom utesluter inte loppis att plaggen är tillverkade under fiffiga omständigheter.

Lyckligtvis så är jag ju inte den enda människan i världen som funderar på det här med konsumtion, miljö och kemikalier. Jag har lärt mig att det är inte bara jag som nojar här hemma över miljövettiga val (medan mannen skakar på huvudet). Allt fler vill ha alternativa lösningar till slitochsläng konsumtion, starka städmedel och plast för att nu nämna några viktiga.

Idag har jag tillsammans med några andra brudar varit hos Elin på klädbytarkaffe. Samtidigt som man (förhoppningsvis) blir av med lite kläder så kommer man hem med någonting nygammalt. Och vad är nu inte bättre än att få träffas över en kopp med likasinnade och byta kläder med varandra och göra det till en social grej? Världen förbättras både muntligt och handlingsmässigt. Ett steg i rätt riktning.