Alltså jag försöker gång på gång få ihop ett inlägg som på något vis skulle samla mina tankar kring den här hösten. Mycket är skrivet men väldigt lite publicerat. Det har varit så otroligt mycket på gång, både på gott och ont. Gott med alla nya insikter, människomöten, utmaningar, studier, stimulans och idéer. Ont för att jag inte riktigt hunnit med själv i den här farten. Dags att igen en gång varva ner och det är helt okej. Min kropp fick en dålig start på hösten och de senaste veckorna har varit extra tunga att ta sig igenom. Jag inser nu att sparlågan borde ha varit på hela hösten. Alla gånger blir det inte rätt vid första gången, men att träna in nya vanor kräver hårt arbete av mig själv.

Edinburgh i juni 2013. Med en fruktansvärd klåda över hela kroppen och mager som bara den. Har kommit en lång väg med min hälsa då jag blickar tillbaka. Det ger mig otrolig kämparglöd att ta mig framåt.

Så jag får luta mig tillbaka och andas. Och nu vet jag exakt hur jag ska prioritera och hushålla med mina egna resurser i fortsättningen. Vad jag ska tänka på för att orka bättre, var mina gränser går. Mina hormonvärden ligger inte på normal nivå och de har under sensommaren och hösten sjunkit rejält. Så rent fysiskt ligger jag lite lågt just nu och får jobba vidare också på den biten. Men vet ni, tidigare var jag ganska osäker på min egen kapacitet och min inre styrka. Nu vet jag att jag klarar av det här också och att det är okej att känna sig svag.Apropå mental styrka så passar jag på att tipsa om ett blogginlägg skrivet av min studiekompis och vän Rolli. Så otroligt bra skrivet och sammanfattat om ”positivt tänkande”. Det handlar inte om att byta ut sk ”negativa känslor” mot överdriven positivism, utan snarare om att bemöta känslorna, känna igen dem, bearbeta och sedan gå vidare. Utan att stanna kvar och älta känslan i all oändlighet.