Fyrk, fyrk, fyrk. Jag har haft mycket tankar kring pengar och ekonomi och kan inte riktigt släppa det. För hur man än vrider och vänder på steken så finns det utgifter. Och inkomsterna måste var i balans med utgifterna för annars blir det jobbigt. Tidigare har jag alltid tänkt mig att ekonomisk frihet är en av mina målsättningar i livet, men med tanke på att jag bryr mig väldigt lite i att ha en massa pengar så känns det lite avigt att tänka så.
Så jag har fått ta ett allvarligt snack med mig själv. Och om det här med ekonomisk frihet. Vad betyder det för mig? Är det då man nått en nivå av då pengar rullar in utan att man behöver lyfta ett finger? Leva på passiva inkomster? Då man kan köpa allt man vill och göra det man har lust med? Att inte vara bunden till arbetslivet. Tanken om att ekonomin helt enkelt rullar på oavsett och man behöver inte fundera så mycket på den biten.
Så då kommer jag till att hurdant förhållande har jag till pengar egentligen? Vad jag har för målsättningar i livet rent ekonomiskt? Hur mycket är lagom och hur mycket är jag villig att satsa för att få pengar? Som jag redan nämnde så bryr jag mig ganska lite om pengar. Jag behöver inte ha den högsta lönen, finaste bilen, dyraste inredningen, kläderna eller restaurangbesöken. Jag äger ändå en massa materia som behöver omvårdnad och investeringar är nödvändiga. Men jag är den där personen som hellre gör sig av med bilen och cyklar framom att jag uppgraderar bilen till en finare, nyare och dyrare.
Här är vi ju alla olika i hur vi prioriterar och tänker. Hur vi vill leva och vad vi har för förutsättningar. Som jag ser det så binder en dyr materiell livsstil till en viss sorts arbetsliv och en viss mängd i lön. En bör vara säker på att pengar kommer in på löpande band för att det hela ska gå runt. Materiellt sett. Och då måste man jobba ganska hårt.
Ekonomisk frihet för mig just nu är då jag känner att det arbete jag gör är tillräckligt för att täcka de kostnader som finns. Och att jag i slutet av månaden blir med lite eurosar i handen som går att spara till oförväntade kostnader och investeringar. Det handlar sist och slutligen om en ganska enkel grundlön varje månad för att jag ska vara nöjd. Mer än nöjd faktiskt, riktigt glad. Jag behöver känna att de pengar jag får räcker till de utgifter jag har. Det är ändå på mitt ansvar att se till att utgifterna hålls på en rimlig nivå så att jag inte behöver falla in i ett ekorrhjul för att få mitt materiella paket att fungera. För mig skulle det kännas onödigt att leva och jobba för materia.
Så för att nu sammanfatta mitt svammel så känner jag att det har skett någonslags vändpunkt i mitt liv där jag insett att ekonomisk frihet fortfarande är viktigt för mig. Skillnaden är att jag ser det på ett annat sätt idag. För mig handlar det om att få dagligen jobba med sådant som jag tycker att är meningsfullt och viktigt, även om det inte ger högsta möjliga avkastning. För mig är det viktigare att kunna lära mig nytt, utvecklas, göra skillnad och få en rimlig ersättning som ger mig mat på bordet (och lite målfärg och tapeter, tack!).
