Vi har haft det riktigt trevligt här hemma det senaste två veckorna med flera finbesök från både Karis och Helsingfors. Barndomsvänner och släkt.  Dessutom gjorde vi en snabb sväng till Karis förra helgen och deltog på bröllop. Riktigt lyckat att se ytterligare en barndomsvän få sin käraste.

Min favoritstrand i Karis.

Så hela mitt hjärta bubblade av lycka då jag landade i vår vardag igen. Men när man minst anar så händer det, har jag någon gång konstaterat tidigare. Igår morse (tisdag) kl 04.00 vaknade jag till en grym smärta i magen. Efter att jag uteslutit de vanligaste problem jag brukar ha (typ hunger och wc-nöd) så lade jag mig på soffan för att vänta ut smärtan.

Den smärtan försvann aldrig, tvärtom så blev den värre och jag klarade av att enbart ligga på min vänster sida. Efter en timme (och lite googlande) så väckte jag Joakim och bad honom ringa ambulansen. Vet inte varifrån jag kom på idén om en inflammerad blindtarm, kanske för att pappa gått igenom det samma. 

Plötsligt slog det oss att konsultera med grannen, hon jobbar nämligen på ambulans. Tillsammans kom vi fram till att det går snabbare att åka in till Vasa utan ambulans. Så jag kravlade mig in i baksätet på vår bil, iklädd pyjamas och morgonrock och nästa stop blev vid akuten i Vasa. 

På akuten låg jag i ca 12 timmar innan jag fick rätt diagnos och blev inlagd på avdelning. Diagnosen var inte den lättaste att fastställa, eftersom mina infektionsvärden och blodprov var rätt så normala till en början. Jag skjutsades runt till olika avdelningar och undersöktes noggrannt. Till slut var det klart att min blindtarm verkligen var inflammerad och att en operation var aktuell. Jag opererades sent på kvällen då också infektionsvärden stigit. Vaknade upp från operationen på natten och fick äntligen börja sova ut.

På sjukis bra, men hemma mycket bättre.

Idag fick jag åka hem efter lunch och mår bättre. Nu är det då bara återhämtning som gäller. Inget extra alls utan bara vila, vila och vila. Känns nog som ett litet nederlag hälsomässigt det här men jag lär väl nog ska kravla upp mig härifrån också. Men det blir en mental påfrestning att ligga stilla så mycket den närmaste tiden. Eller kanske är det just bra träning för mig.