Nu när våren är här så tittar ett och annat vårtecken fram här och där. Trevligt, tycker jag. Men tyvärr så tittar också allt möjligt skräp fram här på gården. Vi har skräp i plast, metall, glas, porslin, tyg… Listan kan säkert bli hur lång som helst. Och överallt. Vi har skräp på gården, i förråden, under golven, nergrävda i jorden osv.
Det mesta har vi fått städat under den tid vi bott här. Men i naturen så gömmer sig ännu ett och annat. En del har faktiskt rotat sig riktigt bra och är svårt att få bort, t.ex. söndersmulad styrox.
Igår redde vi ut det sista förrådsutrymmet på gården. Tidigare har jag skrivit om hur vi städat och ibland också fyndat trevliga grejjer bland allt skräp. Gårdagens fynd tog nog priset. En råtta. En död, torr, ful råtta. Fy vad mysigt. Jag kunde ladda upp en bild på råttan, men eftersom jag håller min syster kär och hon hatar mina bilder på döda djur, så besparar jag er. Äckligt var det i varje fall.
Det fick mig än en gång att tänka på hur utvecklingen gått framåt här i Finland när det kommer till sophantering. Så lyxigt att någon kommer och hämtar vårt skräp från gården och att vi dessutom kan komma undan med en mindre sopavgift då vi sorterar. Längre behöver vi inte samla på oss en massa skräp eller sprida runt dem för den delen. Det mesta går att ta vara på, på ett fiffigt sätt.
 |
| Från det här stället har jag redan samlat X antal påsar med skräp… |
Men förr hade man inte samma möjligheter till sophantering. Då sparade man det som gick, brände eller kastade resten på olika ställen i naturen. Så inte så konstigt att tidigare generationer har ett och annat kvarliggandes i sina knutar så det understa ruttnar.